Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
lig anteckning ämnade vi titta in i fyrvaktarens bostad, men då
sträcktes en liten qvinnohand ut genom dörren, nyckeln togs ur
och dörren slogs åter till. Det var just icke hvad man var van vid
ute bland skären, der man eljest gemenligen mottages med
gästfrihet liksom i hela det öfriga Östergötland. Öfver fyrvaktarens
ansigte drog en sky och en gnista sprakade nr hans dunkla ögon.
Otvifvelaktigt kände han en liflig harm öfver sin hustrus
ogästvänlighet, men han gjorde hvad han kunde för att ursäkta henne,
förklarande att hon bakade och följaktligen icke kunde hafva det
så fint, då hon skulle taga emot främmande. Hvad han sade,
då vi voro borta, lemnar jag derhän.
Yi uppehöllo oss ännu en stund på ön, ströfvande hit och
dit, medan solen allt mera närmade sig sin nedergång.
Fyrvak-taren gick åter upp i fyrtornet och jag följde honom. Jag stod
ännu en gång ute på gångbryggan och blickade öfver det lugna,
ljusa hafvet, derpå gick jag åter in och satte mig i den lilla
soffan i vaktrummet. Huru väl hvarje tum i detta lilla rum var
använd! En kamin, ett skrifbord, en soffa, en stol och så i
midten den pelare, som upptill bar den ofantliga oljelampan, kring
hvilken hvälfde sig den rörliga lyktan, sammansatt af olikstälda,
klart slipade glas, och genom dessa brötos nu på ett
förunderligt sätt den nedgående solens strålar. Fyrvaktaren drog upp
urverket och lyktan började vända sig öfver mitt hufvud. Det
förekom mig så besynnerligt i det trånga rummet, öfver hvilket
denna gnistrande och strålande kupol långsamt vände sig. Jag
började tänka på dessa sagor om dem, som råkat i hafsfruns
våld. Ja, så måste det vara der nere i hafvet, så måste solens
strålar falla genom hafsvattnets brutet genom böljslagen men
ändå så strålande färgrikt, så måste det vara i hafsfruns rike. —
Men nu kom fyrvaktaren för att tända lampan, och
förtrollningen var om intet. Hans biträde tog plats uppe på bordet inne
i lysapparaten, medan han sjelf satte sig i rummet hos mig.
Han talade om sitt lif här ute på klippan, om dess enformiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
