Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
ej minst vid tanken på den svaghet, hon visat, den skugga, sotn
deraf skulle kastas öfver hennes minne. Hon låg för det mesta
halfslumrande eller stum, utan att på de närvarandes frågor gifva
något svar. Det var, som hon icke förnummit, icke velat
förnimma eller besvara dem; icke ens tröstens, deltagandets ord.
Hvarje sådant medförde en smärtsam påminnelse om, hvad hon
häldst ville dölja för både sig sjelf och andra. Slutligen hördes
från läpparna de brutna orden: jag vill hvarken ihågkomma
menniskor, eller blifva af menniskor ihågkommen. Dessa voro, säger
man, hennes sista ord. Hon afled den 28 Juni 1763.
Dödsfallet väckte stort uppseende. För den kärlek till sanning,
renhet och dygd, som hos svenska folket lefde, hade fru
Nordenflycht och hennes sånger varit på sin tid ett bland de ädlaste
uttrycken; visserligen till form ocli språk ännu icke fullmoget; men
så mycket mer till tankens renhet och allvar, värma och djup. Med
sjelfkänslans glädje och stolthet hade ock svenska folket lyssnat
till denna sång, såsom till en röst ur sitt eget hjerta, ett uttryck
af sitt eget ädlare sjelfmedvetande. Denna stämma hade nu
förstummats och alla känsligare sinnen erforo dervid en djup sorg;
ej minst öfver det bedröfliga sättet. Egenheterna och den sista
tidens svaghet glömdes eller ursäktades dock vid tanken på den
myckna njutning, hennes dikter förskaffat konstens och känslans
vänner; den ädla anda, de ingjutit. Många beundrare infunno
sig ock vid begrafningen. Af Fischerström ordnad, firades den
med mycken högtidlighet. 1 en då utdelad minnessång prisade
Gyllenborg hennes egenskaper och förtjenster samt uttalade
fäderneslandets och skaldekonstens förlust och de efterlefvandes
saknad. I det festligt smyckade likrummet sågos framför kistan ett
lagerkrausadt porträtt af den bortgångna skaldinnan, och utefter
sidoväggarna bröstbilder af förut hädangångna stora skrifställare,
hvilka liksom helsande skådade ned på den snillrika qvinna,
de nu fingo mottaga i sin krets. En ljus sommarqväll, det var
den 3 Juli, gick sorgetåget till Skoklosters gamla, minnesrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
