Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
och hos tusentals läsare ingjutit sköna, varma och förädlande
tankar.
Ur en dylik strid mellan olika omdömen gjorde sig dock
slutligen bland ädlare sinnen deltagandets, rättvisans och
tacksamhetens stämmor gällande. Kellgren sjelf ångrade och sökte
försona sitt förra hån, och förklarade redan två år derefter, att
fru Nordenflychts lagerkrönta namn skulle blifva odödligt, så länge
menniskor veta värdera det, som är högt och ädelt. I likartade
omdömen har ock B. E. Malmström och några sednare författare
instämt. Men, hördes omigen några röster invända, men
svagheterna, det sorgliga slutet! Atterbom*) har låtit henne svara
med Lidners ord:
Älskande hjertan, kommande tider
Freden mitt minne och gråten min lott!
16. Hafvets frid.
Mild och strålande, i morgonstunden,
Vattnens himlaburna drottning, hafvet,
Vaknar ur sin sömn, och jorden hvilar
I dess ’famn, af evig ungdom skön.
Morgonrodnans purpurslöja täcker
Au dess fagra barm; ej vindens läppar
Våga nalkas tysta herrskarinnan,
Der hon håller nu sin morgonbön.
Men då svingar ur den gömda viken
Snöhvit svan och ropar: kan du bedja,
Du, som bär så skuldbetyngda minnen?
Förrn i bönens bad du ren dig tvår
*) Siare och Skalder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
