Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
17 Sabbatsdagen,
Det är så lugnt i skogen och så stilla
På denna vårligt ljusa sabbatsdag.
Ej yxens hugg gör nu åt björken illa,
Ej foglar flykta för dess döfva slag.
Blott tempelklockan höres sakta tona,
Som ville jord och himmel hon försona.
Men fast ej vind sig rör jag hör dock susa
I trädets topp de glansbegjutna blad,
Jag insjöns blåa yta ser sig krusa,
Jag hör en hviskning gå i säfvens blad,
Och fastän mina läppar ej sig röra,
Mitt eget hjertas bön jag tror mig höra.
Hvad beder detta hjerta? — Jo, det beder
Att denna frid, som nu omsluter mig,
Att detta lugn, som strömmar till mig neder,
Ej må i verldens larm förlora sig!
Att sabbatsrösterna, i lugnet hörda,
Till hvarje menskobröst må blifva förda.
Wilhelmina Nordström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
