Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
åstadkommit mera ondt än godt här i verlden och bidragit att
förbittra och missrikta månget ädelt lif, på den tiden, då
äktenskapets magna cliarta var qvinnans enda skydd mot åtlöjets
sårande pil.
Det var en gång — för att låna uppslaget till min teckning
från barnsagans enkla formulär •— det var en gång en varm och
solljus sommardag, då jag, tillsammans med några vänner,
händelsevis kom att göra besök hos en prestfamilj på landet. Deras
hem låg i en vacker bygd, der kyrkan speglade sina hvita murar
och siu tornspira i en liten insjös vänliga bölja, och der
bokskogen kransade kullar och dälder, ja, till och med gick ända
ned till sjöns strand att bada sina väldiga rötter.
Ar efter år redde storken bo ofvanpå »lyckohjulet» på
prest-gårdens halmtäckta ryggås, och troget höll han der vakt om
husgudarna, både sina egna och prestfolkets. Han tyckte väl, att
det var hygligt och lugnt att bo tak om tak med friden och
förnöjsamheten — och hvem tycker för öfrigt inte det?
Boningshuset var omgifvet af en frodig trädgård, anlagd på
enkelt, gamftialdagsvis, der inom snörräta rabatter kantade
med klipta buxbomshäckar, — riddarsporrar, aurikler ocli pioner
blommande i öfverflöd, och der rosenbuskarnas knoppar redan i
mängd skördats till fromma för den traditionella potpourrikrukan.
Liksom alla vägar bära till Rom, så buro här i den soliga
trädgården alla gångar till den stora i dess midt belägna löfsalen,
som grön och lummig erbjöd en angenäm tillflykt i
sommarvärmen och som dessutom för dagen, till följd af något stök inom
hus, tjenade familjen till mottagningsrum och matsal.
Längre bort vidtog köksregionens flora. Fruktträden lofvade
riklig äring, ärter och bönor klängde ystert uppåt de stödjande
käpparna, och allt, ända ned till kruspersiljan och dillen, svalde
af lifslust. Sluttande ned mot sjön utbredde vidare »bleket» sin
gröna matta, randad »i långa banor» med hvita väfvar, och när
jag härtill lägger der en utsigt öfver gröna ängar med fredligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
