Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
betande hjordar, här en annan öfver bördiga, böljande
sädesfält, så har jag gifvit er en teckning af de bilder, som först
mötte mitt öga, när jag af mina vänner fördes som gäst till
pastorns i B.
B. var prebende. Själavården och den öfriga verksamheten
inom församlingon sköttes af komministern, vår värd pastor U.;
innehafvare och löntagare af pastoratet var en annan, en man,
så vidt jag sport, utan annat presteriigt kännetecken än kragen
och kaftanen, och hvars egentliga kall låg alldeles utanför det
andliga området, ja, till och med rätt långt inne på det verldsliga.
I parentes ber jag er medgifva, att en sådan anordning var minst
sagdt kuriös. Något vidare än denna enkla reflexion böra vi
qvinnor ej tillåta oss, ty, som ni vet, »styras folk och land med
Guds hjelp oss förutan», samt med prebenden och andra eländen.
t
En komminister för en del år sedaii, utan annan rikedom än
en växande barnaskara, hade, i sanning, ingen lysande ställning,
och lycklig han, om han blott kunde värna sitt hem och de sina
för verklig brist. Sådan var den allmänna regeln. Pastor U.
och hans maka, fru Regina, löste emellertid på ett lyckligt sätt
problemet, att med små tillgångar vid sin enkla härd fästa en
trefnad, och jag skulle vilja säga ett välstånd, som rikedomen
ofta saknar. Hemligheten i ett sådant undantag är dock
ingalunda oförklarlig. I inbördes kärlek, i flärdlöshet, klokhet och
förnöjsamhet dväljas mäktiga hjelpandar. Sätt dem med sin
hulda, ( välsignade åsyn vid styret i ett’idogt hem, och, tro mig,
inte ens skuggan af verklig fattigdom skall falla dit in.
Lifvet har emellertid så många andra skuggor, som kylande
och förmörkande smyga öfver hemmens tröskel, den må nu föra
till rikedomens salar eller förnöjsamhetens torftiga boning, och här
såg jag en sådan skugga sakta glida fram öfver fru Reginas
milda, infallna drag, bådande, at.t huru hjeltemodigt, huru
sjelf-förglömmande hon än stred mot den arffiende, som inom hennes
familj, led efter led, kräft så månget offer, skulle det dock allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
