Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
vara förgäfves, ty längesedan hade den obeveklige börjat sitt
förstörelseverk inom hennes bröst, och, hurn lifsvarmt, huru
solljust hon än log, så — varsnades ej redan i ett ej aflägset fjerran
äfven den djupaste af alla skuggor — dödens?
Men jag bör ju ej gå mig sjelf i förväg. Emellertid ber jag
er en gång för alla tillgifva mig, när ibland mina tankar fara för
fort eller till och med ströfva utöfver de råmärken, som utvisa
gränsen emellan mitt egentliga ämne och hvad som ligger der
utanför. Ser ni den omständigheten, att det der »utanför» är så
nära till hands, och att tankarna äro tullfria, den omständigheten
menar jag vara särdeles frestande till små öfverträdelse!-, —■ att
ej tala om er sjelf, om ert tålamod och ert öfverseende,
bådadera också alltid så nära till hands för er gamla vän.
Vi, mitt sällskap och jag, voro ej de enda gästerna den der
vackra sommardagen i B:s prestgård. Några timmar före oss
hade dit anländt en kusin till husets fru, en äldre man, militär
och ungkarl till yrke och karaktär. Det var ej första gången
jag såg major v. N., fastän han visade mig den artigheten att ej
kunna påminna sig vårt tidigare sammanträffande. Detta var
naturligtvis helt och hållet likgiltigt, men nog hade jag honom i frisk
hågkomst. Majoren var, oss emellan sagdt, en grobian, svår att
glömnia och i mitt tycke alldeles icke angenäm att minnas;
åtminstone fann jag honom sådan vid den tiden. Nu står han för
mitt minne i en annan och bättre dager.
Han sades vara fruntimmershatare, och fastän jag alltid haft
och har mina dubier angående detta slags hat, så medger jag
mer ån gerna, det både hans ord och åtliäfvor tydde på, att ban
ansåg bäst förenligt med sin värdighet som ungkarl att
åtminstone låtsa vara det. — I en mindre stad hade han fäst sitt
ensliga bo och var nu ute på en rundresa till slägtingar och bekanta
— man gissade i ändamål att utköra sig en arftagare — efter
att tolf långa år ha suttit på samma fläck och ihärdigt nött sig
in i småstad slit’ och enstöringsvanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
