Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
visste nog hvad han ville, när han inrättade d. s. k.
»öfverblif-nas’) välgörande samfund; han helt enkelt behöfde dem i sin
verldshushållning, skall jag säga er ...»
Här började majoren småskratta, och detta försmädliga
afbrott kom min värme att stiga ännu några grader, då jag fortfor:
»Har ni aldrig sett dem, dessa tåliga, uppoffrande,
kärleksfulla själar, som på tusen sätt verka och sprida välsignelse? Så
mycket värre för er, menar jag. Som här fylla den tomma
platsen i moderlösas hem, der vaka och vårda vid sjukbäddar; här
arbeta och kämpa för unga syskon eller ålderstigna föräldrar,
der stilla och undangömda offra sina krafter inom ett skolrums
q v af v a väggar för att uppfostra generationer? Till hvad nytta?!
Hm — med er tillåtelse ej minst att ge huld och vård, rykt och
ans åt knarriga, gamla ungkarlar!»
»En beundransvärd svada», brummade majoren och strök upp
sin mustasch. »När ni litet hemtat andan, min fru, skulle jag
be att få veta, hvad ni egentligen kan ha att anmärka emot, —
emot ungkarlar?»
»Den väntan skall ej bli lång, herr major, ty det kan sägas
i fa ord: de äro bokstafligen — makalösa. Och dermed punkt.»
Jag reste mig upp och närmade mig Vendela, som med spänd
uppmärksamhet åhört samtalet, och i hvars kloka, vackra ögon
jag såg en gladare blick än nyss förut. Jag tog den unga
flickans arm inom min, och då man just i ögonblicket sade till, att
middagen var serverad, gick jag, förd af pastor U. och
qvarhål-lande hans äldsta dotter vid min sida, i spetsen för sällskapet
till löfsalen, der en god landtlig måltid väntade oss.
»Tack för ert försvar», sade pastorn under vägen. »Blir
majoren sannspådd, så hoppas jag för visst, att Vår Herre har
åt min kära flicka någon annan plats i sin hushållning — för att
begagna ert uttryck — der hon kan bli både nyttig och behöflig
— således aldrig öfverflödig.»
Vendela, som hörde hans ord, rodnade på nytt och såg upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
