- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nittonde årgången. 1877 /
228

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

på honom med en allvarlig, tankfull blick. — Nog har jag sedan
dess mången gång tänkt, att aldrig kom väl en fäders hopp
mindre på skam än hans.

Resten af dagen förflöt stilla och angenämt. Jag undvek
allt vidare samspråk med majoren och märkte, att också han
visade ën afgjord obenägenhet att utbyta flera tankar och
åsigter med mig. Väl tog lian sig fram på eftermiddagen anledning
till några mindre väl valda påminnelser om fruntimmers svaghet
för kaffekoppen, men jag lät dem naturligtvis passera som ohörda
och yttrade blott i förbigående några flyktiga ord om det andra
könets styrka vis ä vis tobakspipan.

Vårt värdfolks vänlighet och den vackra naturen omkring
B., som ett strålande månsken gjorde ännu mer förtrollande,
qvarhöllo oss till långt ut på aftonen. Tiden för uppbrott var
dock slutligen inne. När vår vagn körde fram, kommo Vendela
och hennes små systrar helt blyga och stucko några utvalda,
doftande rosor i min hand. Deras moder log och sade fryntligt,
under det hon hängde sommarkappan omkring mig:

»Mina flickor välja att tala blomsterspråk, som ni ser.
Betydelsen är så att förstå: farväl, tack för i dag och hjertligt
välkommen åter.»

»Jag tycker så om den gamlaste frun», hörde jag lilla Alma
i förtroende hviska till sin äldre syster.

»Och jag tycker ännu mycket mer om dig, du lillaste blad
i fyrväplingen», sade jag, i det jag hastigt vände mig om och
gladt tog henne upp i min famn. Gent emot sådana der små
kärleksförklaringar har jag alltid haft ett lättfånget hjerta, och
med vemodig glädje har jag lagt minnet af denna eröfring till
de öfriga, jag lyckats vinna, af samma oskyldiga slag.

Mina intryck af denna familj voro således de allra bästa.
Sällan har jag träffat en ädlare, kunskapsrikare och mera
frids-älskande man än pastor U., och hans maka, den väna fru
Regina, egnar jag här en gärd af beundran och kär hågkomst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1877/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free