Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Ni vet nu under hvilka omständigheter jag först lärde känna
henne, hvars enkla, lefnadsöden jag i dag manar fram ur
krönikans blad. Ack ja! Då var sol och sommardag, och de ljusa
bilderna från det lyckliga hemmet älskar jag att minnas. Sedan
kommo skuggor — djupa och långa. Att jag så länge uppehållit
mig vid de förra, skall måhända förhjelpa er att klarare
uppfatta de senare, när jag nu går vidare fram, der de slag på slag
falla öfver hennes lif. Ni skall till äfventyrs finna er besviken
i er väntan; — min vän, nu som alltid har jag intet romantiskt
stoff till mitt förfogande; hvad jag ger är endast en hvardaglig
teckning af en ensam qvinnas lefnad ■— det är några blad ur
ett själslif —• och en fattig liten minnesblomma på hennes
fjerran graf.
Det gick omkring fyra år, utan att jag sporde något vidare
bemärkelsevärdt från B:s prestgård. Min bekantskap med
familjen var ju blott en flyktig sommardags och underhölls- ej på
annat sätt, än genom hvad jag en och annan gång hörde af
gemensamma vänner. Under denna tid stungo dessutom många
rätt skarpa törnen in i mitt lif och gjorde mig mindre än annars
tillgänglig för verlden utomkring mig och mer än vanligt
rufvande öfver de smärtande hindren på egen stig. Allting har ju
emellertid en öfvergång, och så hade, gudilof, äfven detta, om
också ärren efter de sårande taggarna aldrig kunnat fullt förgå.
Men det hör ej hit.
Som sagdt — fyra år hade sålunda förrunnit. Då väcktes
mitt intresse på nytt, när jag en dag fick höra, att pastor U.
nekat emottaga kallelse till H:s förmånliga prestgäll, honom
erbjudet af den egendomsherre, som dertill hade patronrätt. Hans
vägran sades bero dels derpå, att han ej kuude besluta sig för
att lemna den hjord, hvars själaherde han varit nära femton år
— det var så likt den ädle och oegennyttige mannen! — och dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
