Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
steg, det kunde jag ej. Den starka strömmens brus sofver ej,
den döfvar blott. Tystnadens enformiga ro är för ett sargadt sinne
bättre läkedom än menniskolivimlets yrande mångfald, och är det
ej i enrum, som man bäst tillvinner sig välsignelse i sin
jakobskamp? Jag behöfde rätt lefva igenom min sorg, se den förtroget
in i det djupa ögat och lära mig förstå den kärlekens mening,
som låg deri, innan jag kunde på nytt rikta min egen blick utåt,
innan jag kunde tänka på en framtid.
Ni mins ju den gamla klockaregården med sin sommarskrud
af vild vinranka? IIos de åldriga vännerna der har jag hyrt det
lilla rummet på gafveln. Kyrkogården ligger nedanför, och jag
är här nära dem, som en gång voro mig hem och allt. Genom
fönstret ser jag, huru vinden böjer tårpilarnas veka grenar, så de
vinka och vinka — och huru sommarsolen strör sitt guld öfver
det grönskande gräset på kullarna och målar blommorna, som
jag der planterat och ömt vårdar, i skimrande färgprakt. Så
har nu sommaren snart förlidit. Der är en tom plats bredvid de
andra — den är för mig; men innan jag hamnar der, återstår väl
ännu något arbete att utföra, jag börjar nu ibland fråga mig
sjelf — hvad?
Den 10:cle Augusti.
»På öfverblifna kartan» —• de orden ha gått som en röd tråd
genom mitt lit’. Då de första gången träffade mitt öra, kunde
jag ej veta något om den betydelse, som lades deri. Jag lärde
mig småningom förstå den, och den lärdomen gaf at min inre
utveckling en riktning, som måhända varit mig behjelplig att rätt
tyda den mening, som, senare, både lifvet och döden gifvit 111ig
att begrunda i dessa ord.
I ungdomen, då äfven mitt hjerta svärmade, hoppades och
drömde, ktiotade jag ibland öfver att ej vara skön, så som jag
ville vara god. Om en ädel man då bjudit mig kärlek och ett
hem — och vunnit mitt tycke — hade jag ej annat att gifva, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
