Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
af denna rikedom skall taga er del.» Hon tryckte liksom
bekräftande min hand fastare i sin.
»Nej, Vendela, det blir då platt inte af», sade jag kort, »och
ni känner mig för visso ej rätt, om ni tror så. Arfvet efter
majoren . . .»
Hon afbröt mig med ett skratt, ett riktigt godt skratt. Jag
trodde knappast mina öron och kände mig halft sjuk.
»Menniskan är sig ju ej lik», tänkte jag. »Ack, du snöda mammon!
Din makt är stor, när du kan fresta äfven de ädlaste att offra
på ditt altare.»
För att säga något frågade jag hastigt: »När flyttar ni,
Vendela?»
»När Gud så vill, då flyttar jag», svarade hon, nu allvarlig
0ch stilla som förr. Hon såg på mig forskande en stund och
fortfor derpå, i det hon drog mig ned på soffan och tog plats
vid min sida:
»’Arfvet efter majoren’, sade ni. Ja, det har åstadkommit
underverk, ty det har skänkt mig verklig glädje, den första på
’ånga år. Jag läser era tankar — slå dem bort, min vän, ty de
Passa ej här. Hör mig nu. Ni vet, huru jag hade svårt att
fatta mitt beslut, huru jag stred med mina egna egoistiska tycken.
Medan jag ännu gick vacklande hit och dit, fick jag af en
händelse veta, att det fans någon, onkel Fabian nära som ingen
annan — ni förstår. — Jag forskade vidare. Det var en son. För
hans barndom hade fadern nödtorftigt sörjt, sjelf okänd — pa
yanligt rättroget vis — och sedan lemnat honom att sörja för sig
sjelf. Han hade blifvit en bra ung man, som valt sjömansyrket
°ch nu förde skepp i fjerran land för att bereda medel till ett
hem för sig och den brud ban fäst. Nu såg jag min väg klart.
■Den gick rakt till den gamles hjerta. Jag klappade på, länge
utan att vinna gehör för blodsbandets röst, för glömda pligter,
för godtgörelse och för hans egen ålderdomsfrid, men jag lyckades
till slut. Jag sökte upp den unga qvinnan, sonens trolofvade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
