- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nittonde årgången. 1877 /
251

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

251

den sjelfmant erbjuder sig — att fråga, hvarför en allmän bjldnine
är »nödigare för qvinnan än för mannen», eller hvarför mannen
»vanligen blott kan förvärfva en fackbild ning» fällt i strid mot den
grundidé, på hvilken hela vårt offentliga undervisningsväsende blifvit bygdt),
eller hvar och af hvem något sådant yrkats, som att i någon skola
för allmänbildning vetenskaperna skulle meddelas till »hela deras
omfång och innehåll», o. s. v., men hvem kan läsa denna märkvärdiga
tirad, som skall lära oss huru flickor böra inhemta vetenskaperna,
utan att lifligt erinras om det gamla ordspråket: »tvätta min pels,
men gör honom icke våt?» Här skall, gudbevars, finnas vetenskap,
men som icke är vetenskap; här skall vara ett något, men som
ändock icke är något! l)et temligen dunkla talets allt för tydliga
mening kan icke vara aunat än denna: inga solida kunskaper, intet
logiskt sammanhängande vetande; utan någonting eteriskt, något slags
vetenskapligt sublimat, som icke stör den der »äkta qvinligheten»,
— ett stoft på fjärilus vinge,, som måste vara nog lätt att icke tynga
den älskliga sommarfågeln, der han sväfvar fram bland rosor . . .
ah! hvem känner icke detta språk, som på samma gång smeker och

mycket väsen och lyckats begagna i sådana sammanställningar, att det för den
flyktige betraktaren måste taga sig nt, som om jag, eller rättare L. L. L., efter
hvilken jag citerat det, sagt någon halsbrytande dumhet. Det är följande uttryck:
»skolan bör erbjuda qvinnan »det- idealn i allt, som förtjenar att vetas».
Naturligtvis kan en sådan tes lemna rum för flere tydningar mer och mindre hårdragna,
hvaribland äfven några absurda. Jag har tolkat författarens mening sålunda:
l)en torra, skematiska undervisning, som för de ynglingar, hvilka skola uppfostras
för studier, är i viss mån oundviklig för att kunna uppbära den vetenskapliga
byggnad, som på elementarkunskapen skall uppföras, kan och bör vid qvinnors
uppfostran lemna rum för en mera esoterisk, saftig och liffull. Eller för att
tänka oss några vissa läroämnen; i religionsundervisningen böra vid eti flickskola
icke den vetenskapliga dogmatiken, läroskilnaden mellan kyrkorna och
lärostridernas historia vara hufvudsaken, såsom de äro vid våra läroverk, utan fast mera
kristendomens praktiska sida, man vände sig ej hufvudsakligen till förståndet,
utan t.ill känslan, ej likväl den sinliga känslan för framkallande af dessa känslorus,
som utgöra sekternas styrka, utan till den förnuftiga känslan, som odlas af ett
positivt religiöst innehåll. 1 historien är det ej så mycket krigen och
diplomatien, eröfringar oeh förluster, som böra träda i förgrunden, utan snarare bör
blicken riktas på kulturutvecklingen och huru vissa idéer arbetat sig fram genom
tiderna till erkännande. Också hafva »läroböcker i historia för fruntimmer»
blifvit utgifna af de förnämsta författare; jag erinrar t. ex. om Schiller, och i vårt
eget land Me]lin. I zoologieu tänker jag mig den biologiska sidan mera
framhållen iin den anatomiska, i botaniken mera växtgeografien och kulturväxternas
betydelse, än den detaljerade växtkännedomen, inom fysiken lagbundenheten i
naturen, kraftens oförstörbarhet oeh huru menniskan betjenar sig af densamma för
sina ändamål, snarare än den matematiska behandlingen af fenomenen. Och på
liknande sätt kan jag tänka mig förhållandet i nndrn läroämnen. Med ett ord,
jag tror, att äfven vetenskapernas element, lämpligt behandlade, kunna afvinnas
ett bildande innehåll, som kan fylla både känslan, fantasien och förståndet.
Undervisningen bör icke derigenom uppgifva något af sin grundlighet, den får icke
urarta till en samling af pikanta notiser, ej heller blifva, såsom
Aftonbladsförfattaren tyckes föreställa sig, ett extrakt af vetenskapernas abstraktaste satser,
som, inhöljdt i något ästetiskt snömos, serveras damerna.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1877/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free