Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
måste anse såsom det närmaste, nämligen det jordiska
liärstam-mandets, som dock syntes hafva emot sig alla naturliga
omständigheter. Naturligtvis är denna.tro icke ett lättroget antagande
utan grunder, men det är ett autagande på grunder, som icke
synas, och i trots af skenbara motskäl. Sådana skenbara
rnot-skäl äro alltid för handen i den för hvarje menniska naturliga
benägenheten att gifva realitetens och substantialitetens
privilegium eller åtminstone förstfödslorätt åt de ting, med hvilka hon
lättast kan göra bekantskap, nämligen de ting, som denna
verlden tillhöra.
En i trots af sådana ofta snärjande motskäl fasthållen
visshet om den osinliga verldens realitet såsom ens egen personliga
tillhörighet — detta är allså tro i religiös mening, och denna
tro är gemensam för en sann kristendom och en rättskaftens
judendom. Också kunna vi med trygghet påstå, att det, är just
denna tro som fattas hedendomen. Dess grundstämning är att
icke med full visshet kunna fasthålla det öfversinliga goda såsom
fullt verkligt och såsom den religiösa menniskan personligen till—
hörigt. Detta har sin oundvikliga följd i det sätt, hvarpå all
hedendom uppfattar de trenne hufvudföremål, med hvilka det
religiösa förhållandet sätter oss i beröring, nämligen Gud,
menniskan och verlden. Då ingen religion kan efterskänka det
guddomliga väsendets verklighet, men all hedendom utgår från ett
tvifvel på de öfversinliga tingens realitet, så följer deraf, att
hedendomen, just i den mon han vill göra dessa tvenne drag
gällande, måste söka det guddomliga väsendet i sådant som denna
verlden tillhör. Dermed säga vi naturligtvis icke, att hedningen
nödvändigt måste uppleta sin Gud bland sådana ting, som han
kan se med sina ögon eller handtera med sina händer: denna
verlden omfattar mycket annat än sådant, t. ex. de krafter och
lagar som i henne verka. Men i det hela stannar han med sitt
sökande inom denna verlden, och då aningen eller den religiösa
längtan drifver honom utöfver dess gränser, har han redan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
