Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
och om det lyckas hedningen att icke uppmärksamma eller till
och med att qväfva sitt eget personliga behof af delaktighet i en
annan oförgänglig verld, hängifver han sig naturligtvis åt en
materialistisk verldsnjutning; lyckas det honom icke, så hamnar
han i förtviflan. I senare fallet, om ban till en viss grad
erkänner den osinliga verlden men icke tillmäter henne en fullständig
verklighet i och för sig, måste hans ståndpunkt naturligtvis
gestalta sig så, att han med sin fantasi intvingar det öfversinliga
i denna materiella verldens tillvarelsesätt; söker han nu sedan
att sätta denna åskådning i teori, så blir han teosof; söker han
praktisera sin åsigt, blir hans sträfvan magi. Ofta komma dessa
skiftningar af hednisk ’verldsuppfattning att tidtals aflösa
hvarandra hos samma tidehvarf, samma folk och samma individ.
Allramest afgörande, i afseende på det föremål vi här hade
att med religionen sammanställa, blir den hedniska ståndpunktens
naturligen gifna uppfattning af menniskan. Det är nämligen
hennes utveckling, som utgör kulturen, och arten af denna måste i
högsta grad blifva beroende af det sätt, på hvilket hon sjelf
uppfattar sig sjelf. Efter denna uppfattning måste hon ovilkorligen
beräkna både målet, till hvilket hon såsom menniska har att
sträfva, och medlen, genom hvilkas användning hon söker dana
sig för det målet och närma sig dertill. På sin egen verklighet
kan nu menniskan icke rimligen tvifla, och när hon såsom
hedning icke tror på den fullständiga verkligheten af någon annan
verld än denna, så följer deraf, att hon nödvändigtvis måste anse
sig väsentligen vara bunden vid ett jordiskt tillvarelsesätt. Hvad
då först angår sjelfva denna tillvaro, så är det gifvet, att den
hedniska religionen antingen helt och hållet måste inskränka
denna tillvaro till jordelifvet och sålunda förneka all odödlighet,
eller, om man icke mäktar utdraga och vidhålla denna konseqvens,
att odödligheten då måste fattas antingen såsom ett väsenlöst
skugglif eller ock som en blott fortsättning af samma slags lif
nian lefvat här. I sista fallet har man uppenbarligen förbisett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
