Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
vidden och djupet af den förändring en verklig död måste anses
medföra. På hedendomens ståndpunkt är odödligheten
följaktligen bevarad antingen genom sin egen förtunning till en på
verklig substantialitet blottad tillvaro eller ock genom förnekandet af
en död, som förtjenar det namnet. Den grekiska religionen har
valt den förra utvägen; den nordiska har förklarat sig för den
senare.
Hvad vidare beträffar menniskans ändamål, det mål, hvilket
hon såsom menniska rätteligen har att eftersträfva, så är det
gifvet, att detta mål af hedendomen väsentligen måste fastställas
såsom ett sinligt. Den naturalistiska religionen under polyteistisk
form förmår i allmänhet alls icke dölja,* att detta är händelsen.
Den naturalistiska panteismen antager ej sällan former, som
tyckas vittna deremot, såsom då det t. ex. i Budclhaismen heter,
att målet är ett uppgående i det icke-varande såsom det enda i
absolut mening guddomliga, Men detta icke-varande är dock vid
närmare undersökning ingenting annat än den sista, ända till
gränsen af motsägelse framskjutna och sammanpressade, resten
af sinlig tillvaro i allmänhet, sedan man mer eller mindre klart
förnummit, att ingen enskild sinlig tillvarelseform oafkortadt
mäktar inrymma ett guddomligt innehåll. Den antropomorfistiska
religionen, som förgudar det naturligt menskliga, kan naturligtvis
icke heller sätta menniskans mål högre, än hon satt det
guddomliga sjelft, och idealet af en fullkomlig menniska blir för en
sådan religion antingen en vid jordelifvets innehåll väsentligen
banden men till en harmonisk eller kraftig form genombildad
karakter, ifall det religiösa intresset såsom hos greken och
romaren haft en företrädesvis formell riktning, eller, der, såsom hos
de germaniska folken, denna riktning varit mera reell, har detta
ideal antagit gestalten af en karakter, som, merendels under en
sträf yta döljande ett aningsfullt känslodjup, finner sin lust i att
sätta hela detta sinliga lifvet på spel, men i förhoppning att få
ett likartadt om ock något idealisöradt hjeltelif tillbaka på andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
