Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
sidan om dödens gräns. Denna sista religionsform, med den af
honom närda entusiastiska öfvertygelsen, att det jordiska lifvets
hjeltemodiga och frivilliga offring just är vägen till ett lif af
verklig personlig lycka, äfven denna senare icke fattad såsom ett
makligt försjunkande i sinliga njutningar, erbjuder den inom
lie-dendomens rent religiösa område högsta möjliga analogien till den
tro, hvilken vi nvss sade vara kristendomens och den rätt
förstådda judendomens egendom. Men ett är det dock, som äfven
här fattas. Att hjeltemodigt bortkasta detta jordiska lifvet för
att utbyta det mot ett annat i samma stil, är väl att tro på
den personliga odödligheten och ana det eviga och ovanskliga,
men det är icke ännu att våga tro på just detta, att det eviga
lifvet såsom bestående i en fullkomlig helighet och rättfärdighet
— och deri består det dock — hör en personligen till. Vägen
till det eviga lifvet är enligt denna åskådning rätteligen
betecknad såsom ett inridande öfver Bifrost, regnbågens skimrande bro,
hvilken blott är en det himmelska ljusets reflex mot grunden af
jordiska dimmor. Men från ett lif i det sinliga till ett lif i det
osynliga och eviga går vägen icke väsentligen på stigar tecknade
genom utvärtes synliga gränslinjer, icke ens väsentligen genom
den lekamliga döden, så att denna i och för sig skulle vara
formen för en dylik öfvergång — om han ock kan höra till dess i
alla afseenden genomförda fullständighet — utan till det lifvet
går vägen genom en tilldragelse i det personliga frihetslifvet, i
det att menniskan fritt måste bestämma sig för, att det lifvet
med dess eviga innehåll af sanning och rättfärdighet personligen
hör henne till. Att så bestämma sig, att derom låta göra sig
viss, i trots af allt hvad i detta lifvet skenbart kan vittna
deremot, det är att tro i kristelig mening; och denna inre
tilldragelse, som i en menniskosjäl bringar denna tro till stånd och
dermed försätter henne midt in i en alldeles ny lifssfer, kallas,
just för att uttrycka detta sista, en ny födelse. Det är detta
begrepp, som hedendomen saknar, och deri ligger dess antropo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
