Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
förutsättningar kan han till och med, i likhet med en Platon,
hafva förlagt den fullkomliga sanningsverlden, godhets- och
skön-hetsverlden på andra sidan om gränserna för både tid och rum.
Men dels har då detta "varit en genialisk tankeflygt utöfver det
område, som det religiösa lifvet egentligen angaf och omslöt, dels
var det något som ingen hednisk tanke på denna sin flygt orkade
föra med sig, och det var den tänkande sjelf. Den tänkande
hedningen måste glömma sig sjelf för att i ett ögonblick af
hänförelse betrakta de öfversinliga tingen: haus egen
personlighet hade bland dem ingen plats, och derföre när han omsider,
såsom Neoplatoniker, kom att riktigt erinra sig detta, så tvangs
han till det rörande erkännandet, att han kunde nå sin Gud
endast genom den egna personlighetens upplösning i fullkomlig
medvetslöshet. Märk väl: det sanna, som jag spejar efter, det
sköna, som jag trånar efter, och det goda, som jag brinner för
— det skall jag uppnå först då, när jag ej längre äger ett
själens öga att se med eller ett hjerta att känna och älska med.
Detta är, såsom historien intygar, det bildade hedniska
medvetandets slutpunkt. Denna slutpunkt är tragisk, och jag vet
ingen sjelfbekännelse mer gripande än denna. Det är den t.ill
sin spets genomförda teoretiska, praktiska och estetiska
skepticismen. Det är menniskoanden, som, efter många århundradens
oaflåtligt arbete att nå idealet, plötsligt för sig sjelf utbrister:
jag hafver hvarken del eller lott i detta ordet, ty mitt hjerta är
icke rätt för Gudi.
Då vi måste antaga, att all mensklig sträfvan efter
teoretisk, praktisk eller estetisk fullkomlighet blir en orimlighet, om
det icke fins en verld af sanning, rättfärdighet och skönhet,
hvilken är likaså verklig eller ännu mera verklig än denua, och om
det icke fins en möjlighet för menniskan att med bibehållen
mensklighet, det är bibehållen personlighet, varda af den
verldens lif delaktig; och om den lefvande tron på båda dessa vilkor
i förening faller utanför gränsen af det hedniska medvetandet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
