Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
då måste vi säga, att huru skön den hedniska odlingen i många
sina yttringar varit, har den likväl aldrig inom sig sjelf burit
förutsättningarne för sitt eget bestånd. Den har närmast varit
att förlikna vid sådden på hälleberget, som hastigt uppskjuter
och snart förvissnar. Härmed är också angifven kristendomens
betydelse för den menskliga odlingen. Den tro, hvilken vi
an-gåfvo såsom kristendomens grundstämning, innebär införandet i
den egna personlighetens lifscentrum af det öfversinliga innehåll,
hvilket under gestalterna af rättfärdighet, sanning och skönhet
utgör hvad all sann bildning sträfvar att vinna. Den kraft,
hvilken under formen af en sådan tro tagit sin plats i
menniskosjä-lens hjerta, skall sedermera af sig sjelf sträfva att genomtränga
alla själens förmögenheter och göra sig gällande i allt flera
relationer: detta ligger redan i begreppet af en central kraft. Och
alldenstund denna tro, som till själens medelpunkt banar vägen
för det högsta tänkbara innehåll, dermed också bringar i dagen
det sant och urbildligt menskliga, som måste vinna genklang i
hvarje menniskobröst, i den mon der verkligen göra sig gällande
rent menskliga lifsrörelser; så ligger ock i denna tro någon ting
allmängiltigt: hennes makt är verldseröfrande, och hon allena
skall förmå, om någon makt skall förmå det, att åt den odling
hon grundlägger, skaffa inträde i hvarje vrå af verlden. Hon
allena skall ock förmå att ställa den närvarande verlden fram i
hennes rätta belysning: hon är segern, som öfvervinna- verlden,
så att den bildningssökande och efter inre tillfredsställelse
törstande menniskan hvarken blir denna verldens liit och dit jägtade
slaf eller hennes i dystra bojor suckande fånge. Hon skall ock
slutligen, såsom förtroende till Gud, låta honom vara den, för
hvilken förtroende kan hysas, så att Gud blir den allvetande,
allsmäktige, rättfärdige och kärleksrike, det är en fullkomlig
person, icke en opersonlig naturmakt, så att kristendomen icke
behöfver träffas af all hedendoms mer eller mindre skickligt dolda,
men icke desto mindre alltid verkliga, olycka: att ju längre den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
