Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Faran af denna splittring af rättskänslan, denna haltande
tillämpning af begreppet synd, ligger i öppen dag och aftecknar
sig med eldskrift i de alldagligaste förhållanden. Och likväl är
man frestad att anse detta vara den bästa och jemförelsevis
renaste uppfattning af sedlighetsbegreppet, som vi, hvilka kalla
oss kristna, ännu förmått tillegna oss.
Lägre står den ofta uppdykande åsigten att så väl man
som qvinna opåtaldt må åsidosätta sedelagen då den kommer i
strid med deras naturliga böjelser. Men om också mera
olycks-bringande är dock denna åsigt förklarligare. Dess anhängare
räsonnera åtminstone följdriktigt; de betrakta menniskoslägtet
såsom en helhet, lydande under en och samma lag och riktad
på ett och samma mål, om ock detta föga höjer sig öfver djurets.
Men nu träder en tredje uppfattning fram, förklarande att
qvinnan må fritt följa alla ingifvelserna af en lidelsefull natur
och betrakta dess tillfredsställande såsom enda målet för sitt
lif; men att mannen är skyldig att betvinga passionen under
pligten och lefva för högre ändamål. Detta är, som vi redan nämnt,
Holger Drachmans åsigt. Baronessan har gjort rätt, ja, hon har
handlat sublimt (!) som lydt sin natur, denna natur, som hon
sjelf ger den betecknande benämningen »blodet i mig», men som
förf:n med ett vanligt missbruk af ordet kallar »kärlek»! Denna
natur, som vid femton år hindrade henne att afvakta hans
förklaring som hon älskade, och i stället förmådde henne att taga
den rike baronen till äkta; som dref henne att vid dennes sida
lefva ett osannt och trolöst, men enligt hennes egen uppfattning
alltid älskande lif; som kom henne att med stegrad lidelse ånyo
draga till sig honom, som hon i ungdomen älskat, utan den
flyg-tigaste tanke på de band han för hennes skull slet, de löften
han svek; denna natur som icke kunde lofva ens honom full
trohet utan att affalla från sig sjelf; denna samma natur, hvilken
slutligen störtar henne halft frivilligt i dödens afgrund — har
hon, enligt förfin, gjort rått i att följa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
