Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
för detsamma, och den vänliga, innerliga moderns språklåda var
redan i full gång. Det var ju tusen småsaker att berätta om
far och syskon, och som Margaretas hågkomster från hemmet
tände en lifligare glans i hennes ögon och framkallade en friskare
färg på hennes* kinder, söfdes de moderliga farhågorna för en
stund. Men då Margareta fattade thékannan för att servera sin
mor, utropade denna:
»Nej, låt oss för all del vänta på Arvid, det vore skada; om
han skulle gå miste om ett så förtjusande kotteri.»
»Arvid kommer icke hein i afton», sade Margareta sakta och
väude bort hufvudet.
Modern kastade en snabb blick på henne, men sade i sin
vanliga fryntliga ton:
»Nå ja, jag får väl helsa på honom i morgon då. Du
slipper mig icke så snart, när jag nu en gång kommit hit, och det
är ingen fara för, att icke vi två skola ha trefligt på tu man
hand.»
Margareta kunde ej låta bli att lägga sin hand på moderns
med en liten tacksam tryckning för hennes godhet att icke
begära någon förklaring, och den goda själen måste svälja åtskilliga
gånger, innan den förargliga, envisa rösten ville komma i sin
jemnvigt igen.
»Arvid är så god, som du vet, mamma. Han vet ej, hur
väl han vill mig. Han föreslår allt möjligt för att förströ och
glädja mig, och min opasslighet oroar honom mycket. Hvad han
skall bli glad att få se dig.»
Och så blef det under förtroligt samspråk afton, och den
unga frun gick till hvila. Till hvila — ack, var det någon hvila
i denna långa väntan, timme ’efter timme? Det var så tungt att
påtaga oket igen efter den lilla glömska af sig sjelf, som de
landtliga bilderna från barndomshemmet framkallat. Hennes man
hade föreslagit att bebo sitt eget rum för att ej störa henne, då
han kom »litet sent hem», som han med ett leende och en kyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
