Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
skaffa tillbaka en svag erinring om min Margaretas friska färg.
Vi skola i sanning försöka Marstrand i sommar. Och du måste
dagligen ut och åka, käraste; hvarför sitter du så mycket inne,
då du vet, att friska luften är så nödvändig för dig? År det lillan,
som binder dig så träget vid hemmet, eller är det dig kanske
omöjligt att ens för ett ögonblick skiljas vid din kära törnros»,
tillade han skrattande.
»Skratta icke åt min svaghet för den blomman, Arvid», sade
hon med en, suck och en blick mot fönstret, der en halft
förvissnad törnros stod, »du vet, jag fick den af dig på min bröllopsdag.»
»Nå ja, — men icke får den stjäla glädjen från min
älsk-’ lings hjerta. Jag kan ju gifva dig en lika vacker i stället, om
denna skulle dö.»
»O! men det är icke detsamma», utbrast hon lifligt och
rodnade. »Jag sade den, den dagen, att den skulle blomstra, som
min unga lycka, och den var så frisk och fager. Men se nu.
Jag spritar den dagligen med friskt vatten, jag flyttar den i
solljus, och jag flyttar den i skugga, jag skulle vilja andas in min
egen andedrägt uti den för att få den att lefva — men likafullt
dör den så långsamt men så säkert; ack, det förefaller mig
stundom, som om den skulle vara förbunden med mitt eget lif.»
»Det är ju barusligheter, Margareta, sjukliga inbillningar»,
sade han, ehuru det låg ett sorgset tonfall i rösten. »Men du
skall få se, vi skola försöka ett experiment, som du ännu ej
användt. Vi skola omplantera den. Johan, hemta upp en korg
god jord från orangeriet midt emot, men fort», ropade han utåt
betjentkammaren.
Hon reste sig upp, slog armarne om hans hals och lyfte sina
fuktiga ögon mot hans ansigte: »Tack Arvid», sade hon sakta,
»ja, kan någon rädda den, så skall det vara du.»
Han tryckte henne mot sitt hjerta, och för första gången
drog en skugga af djupt allvar öfver hans panna, då han kände
hur späd och fin den älskade gestalten blifvit, men han jagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
