Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
hastigt bort allvaret och sade glädtigt: »Och nu till verket. Först
lossa vi jorden helt varligt från kanterna med en knif. Annette
ett skärbräde, om jag får be», (åter med hufvudet ut genom dörren)
»och jorden i ett stort stenfat, så der ja — nu är allt i ordning
och nu börjas operationen.» Hon satt i soffan och följde med
glada blickar hans rörelser, der han stod vid bordet framför henne,
vacker och ifrig. Han lossade växten helt sakta från kanten,
det gick förträffligt. Derefter knackades jorden försigtigt från
roten i den tomma krukan. Men då det första lagret rasat ned,
och roten blef synlig, slingrade sig en lång och vidrigt tjock mask
fram mellan hans fingrar.
»Jag visste det», ropade hon. »Hvad hjelper all ömhet och
all yttre vård, då en mask gnager på sjelfva roten!» Och hon
sjönk till baka mot soffan, under det en dödlig blekhet spred sig
’ öfver hennes ansigte, och hon tillslöt ögonen som färdig att
svimma. Ilan stod ännu med växten upplyft midt framför
henne; masken kröp ut och in mellan de knöliga rötterna, och
den unge mannen kastade en lång blick på sin hustru. Det var
en tafla, som kom honom att rysa. Men helt tyst rengjorde han
roten och satte rosen varsamt ned i den nya krukan, hvarefter
han ömt och sorgfälligt omgaf den med frisk, god jord.
»Den är borta nu, min vän», sade han sedan. »Nu kan du
utan fruktan och kanhända med något hopp slå upp dina ögon.»
»Förlåt min svaghet, Arvid», sade hon, »kanhända min
vidskeplighet. Och nu tillsammans in till lillan! Hon blomstrar i
stället skönare än den fagraste ros.»
Ljusen voro tända i salongen, ocli några qvinliga vänner till
Margaretas moder hade kommit för att helsa henne välkommen.
Sedan den unge äkta mannen med vanlig glädtig artighet en stund
samspråkat med dem, började han att gå fram och tillbaka ute
i sälen. Margareta, som oupphörligt ömsom sett på sitt ur och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
