Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
dom att det går dem illa, som i kraft af energi och vilja ämna
»lære sig til» en skaldeådra. Det mest slående i den bild
Goldschmidt ger oss af sig sjelf är, utom den från den tidigaste
barndomen starkt utvecklade mottagligheten för intryck samt
förmågan att skarpt fasthålla dessa, hans blida, stämningsfulla sinne.
Att qvickhet, skarp och bitande som hans, till underlag måste
ega något snart sagdt bittert, det kan man veta af sig sjelf,
men att också de böljande, skiftande stämningarne, som
isynnerhet i hans små berättelser verka så intagande, till den grad
be-herrskat hans eget lif, som det framgår af lefnadsteckningen, det
har man icke förestält sig; kanske derför att man i allmänhet
icke lägger vidare märke till det sakförhållandet, att en sann
skald blott kan skrifva öm det, som verkligen lefvat hos honom
sjelf, och att det som gör en menniska till diktarande just är
föreningen af det stämningsfulla sinnet och den verldserfarenhet,
som gör det möjligt att bilda sig en sjelfständig lifsåskådning.
Ty med en dylik framträder Goldschmidt i detta sitt verk. För
honom är der icke hufvudsaken att berätta sitt lifs historia utan
att utveckla den filosofi, som han under sitt lif bildat sig. Mot
detta mål går han från början till slutet i biografien, men först
den ännu oafslutade andra delen innehåller förklaring af hvad
han menar med sitt lifs »resultater». Man känner delvis hans
åskådningssätt från hans tidigare arbeten; man vet att han har
en allvarlig, etisk uppfattning af lifvet och dess pligter, att han
fordrar obetingad underkastelse under den eviga rättfärdigheten,
som han personifierar under namnet Nemesis, och att han i
motsats till en del nutidsförfattare gör menniskan ansvarig för hvad
hon sjelf ur sitt öde låter framgå. Men i hans senaste arbete
framträder denna hans åsigt icke blott som en personlig
öfvertygelse eller en poetisk tillfyllestgörelse af längtan efter
rättfärdighet och fullkomlighet, utan som »resultat» af lärda
granskningar, som en sammanhängande filosofi, ett försök till lösning
af lifvets gåta. I hvad mån detta försök skall bringa ljus och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
