Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
klarhet till andra kunna vi icke afgöra, men i en tid som vår,
då en hvar af oss är böjd för att bilda sig sin egen religion,
har ett sådant uttalande från en författare och tänkare som
Goldschmidt sjelfklart stora kraf på vår uppmärksamhet.
Den yngre diktarskola, som håller på att bilda sig i
Danmark, gifver allt flera lifstecken ifrån sig. Det är, som bekant,
först doktor Brandes hvilken, genom sina föreläsningar öfver den
utländska litteraturen, har dragit uppmärksamheten till den nyare
franska skolan, om till gagn eller ogagn för hemlandets
litteratur, derom äro meningarne mycket delade. »Fru Marie Grubbe,
Interieurer fra 17de Arhundrede» af I. T. Jakobsen är ett
framstående exempel på detta de nyare franska författarnes
inflytande. Hufvudpersonen i denna bok är en historisk figur, som
redan blifvit ypperligt behandlad af tvenne bland våra främsta
skalder: St. Blicher i »En Ladsbydegns Dagbog» och H. C.
Andersen i en liten berättelse kallad »Hønsegrethe». Ilr Jacobsen
har dock egnat både åt tiden och sin hjeltinna ett mycket
djupare studium än sina föregångare. Marie Grubbes tragiska öde
(hon var gift trenne gånger, först med Norges ståthållare,
kungens bror och sist med sin kusk) har kommit förfin att för sig
ställa tvenne uppgifter: den ena att skildra tidens råhet och dess
inverkan på personligheterna, den andra att gifva en psykologisk
förklaring på en begåfvad qvinnas fall och sjunkande från den ena
förnedringen till den andra. Man ser huru väl detta ämne skall
lämpa sig för en modern realistisk författare och det kan icke
nekas att hr Jacobsen begagnat det med talent. Efter att hafva
nedlagt ett ofantligt studium på att sätta sig in i tidsålderns
tänkesätt och dess språkliga egendomligheter, gifver han oss den
ena ohyggliga scenen efter den andra, isynnerhet ur adelns lif.
Der är landtadelsmanuen, Maries far, som dricker presten
under bordet, grälar med sin älskarinna och låter sin unga dotter
växa vildt tills hon, vek och outvecklad, kastas i förderfvets gap.
Der är Ulrik Kristian, hjelten från Kjöbenhavns belägring, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
