Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
folk skola framgå och tillsammans tacka för välgerningar, större
och vigtigare till och med än dem, hvaröfver det nu jublades i
Upsala. Ett sådant mäktigt intryck af hela verldens förbrödring
gaf åsynen af främlingarne, då de, hvar efter annan, tågade upp
till bordet framför talarestolen och der nedlade sina håfvor.
Under middagen festade Akademici och studenter på skilda
håll, och då hade man så särdeles trefligt inom familjerna,
nämligen inom sådana, hvilka samlat slägt från alla kanter omkring
sig. Man pratade om hvad som varit, och hvad som komma
skulle, man sof slutligen middag och vaknade helt uthvilad
och lifvad för att gå ut och beskåda illuminationer Ja, det
var i sanning en stad, klädd i fröjdeskrud. Det skimrade och
glittrade från hvarje fönster, och till och med i armodets
bonin-gar var det rörande att se, hur man gjort sitt allra bästa. Hvad
mig beträffar, anslogo de båda ljusen i glasstakarne, med sin
lilla myrtenkruka på hvardera sidan, som man här och der
varsnade, de ömmaste strängarne i mitt inre. Genom Odinslund gick
man under ett lätt tak af granna kulörta lyktor (måhända hade
det tagit sig bättre ut, om de varit upphängda i festoner mellan
trädens grenar, än som nu var fallet på snörräta trådar, men
vackert var det i alla fall). Då vi framkommo till Carolina och
sågo det rikt upplysta slottet på ena sidan och längst ned vid
Agatan de strålande nationshusen, var anblicken bländande.
Menniskor strömmade fram och åter. En fattigt klädd qvinna
störtade emot mig med utropet: »Ah, vet frun, nere vid Vedtorget
är det ändå mycket vackrare!» Och jag svarade genast: »Då
skola vi visst gå ned dit.» »Kände du henne?» frågade mina
följeslagare förvånade. Hvilken fråga! Kände — nej, visst icke!
Men det var ju så i sin ordning denna afton — man tilltalade
hvarandra — man uttryckte sin förtjusning fritt-, liten och stor,
ung och gammal, och man tyckte sig för resten känna hela
verlden.
Och hvad skall jag säga om folkfesten i botaniska träd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
