Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
så älskvärd, så stor — hon, Helene, så liten, så arm på allt
annat än kärlek. Sjelfva styrkan, eller öfvermåttet, i denna
ödmjukhet gör henne oduglig till mannens räddare. Denna uppgift
blir Elses och hon löser den på det ädlaste sätt. Det afgörande
samtalet mellan henne och Richard utgör i sin höga, enkla
kyskhet den vackraste och mest betecknande motsats till den
qvalmiga nattscenen, då Maries mentor erkänner sin kärlek och
bjuder henne farväl.
Huru en kamp på lif och död utkämpades i Richards själ;
huru den ädle prestmannen blir honom till hjelp vid öfvergången
från en lägre till en högre lifsåskådning; huru han besegrar sig
sjelf ända derhän att söka och finna en uppgift värd att lefva
för, äfven i den afskydda trakt och bland det föraktade folk, dit
han af ett oblidt öde blifvit försatt, och huru, under denna den
afgörande lifskampens tid, hans ögon småningom öppnas för
värdet af den qvinna, hvilken så tyst men så troget stått vid
hans sida, aldrig deltagande i hans kamp, men heller aldrig
tviflande på dess utgång — allt detta känner läsaren af berättelsen.
Äfven här framträder på ett bjert sätt skiljaktigbeten i det
franska och det norska skaplynnet: Den lidelsefulla men hastigt
öfverståndna ångern och bättringskampen hos den franska
hjelt-innan finner sin motsats i det djupa, redliga allvar hvarmed
Richard kämpar sig igenom frestelse och sorg. Betecknande är
äfven, att då några få veckor äro tillräckliga för att öfvertyga
Marie Fitz Gérald att hennes ostadiga hjerta vändt tillbaka från
den brottsliga lidelsen till den äktenskapliga kärlekens hamn,
låter den norske förfrn tio år gå förbi innan han återför oss till
Richard och Helene, nu förenade i det vackraste samlif.
En varm tillgifvenhet, ett obetingadt förtroende, en aktning
som närmar sig vördnad betecknar den lärde vetenskapsmannens
umgänge med sin anspråkslösa hustru; och Helene, med sitt stilla,
änuu blygt beslöjade väsen likasom mättadt af lycka, lefver blott
i honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
