Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Att Richards hjerta, ännu under äktenskapets lugna, rena
lycka, ömmar för det läkta såret af den häftigare lidelse han en
gång rönt, antyder förfin, men ger oss på samma gång vissheten
att en sådan känsla, tillbakavisad så som här af en ädel qvinna
och bekämpad af en rättsinnad man, väl kan förblifva såsom ett
smärtande minne, kanske äfven kan beröfva äktenskapet en
gnista af dess naturliga glöd, men aldrig skall väcka en syndig
tanke, aldrig skall ställa sig skymmande eller skiljande mellan
man och hustru eller fråntaga äktenskapet dess förädlande och
lyckliggörande makt.
Öfvergå vi nu till den engelska äktenskapsromanen, så finna
vi i George Eliot.s hjeltinna en qvinna, lika ung som Helene och
Marié, men af helt annat skaplynne. Dorothea Brooke är en djup,
religiöst anlagd natur, mäktig af en hänförelse och en
offervillighet utan gräns, men kräfvande för båda ett högt mål. Någon
att se upp till och lära af, något att verka för med sina bästa
krafter, ett stort mål att lefva och dö för — detta var den
sökande grundtanken i hennes unga lif, medan deremot kärleken i
vanlig mening, den personliga sympatien, den hemlighetsfulla makt,
som drager hjerta till hjerta, länge var henne fullkomligt okänd.
Att hon under sådana förhållanden ej kunde finna sig
tillfreds-stäld hvarken af den hederlige men inskränkte godsegarens
tillgifvenhet, eller af de små filantropiska företag, hon med lians
biträde började, är naturligt. Först då den lärde forskaren och
presten, han, som egnat sitt lif åt idéens tjenst —- en idé,
hvilken, en gång utarbetad, skulle gifva menskligheten nyckeln till
hennes innersta historia *— först när han värdigades sänka sig
ned till henne, den ringa, olärda qvinnan, och gifva henne då och
då en dunkel inblick i sina tankars verkstad, först då trodde hon
sig finna ett mål, vardt att lefva för, och lofvade med glad
hänförelse att blifva den store mannens ödmjuka och offervilliga maka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
