Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
Utrymmet tillåter ej att anföra mer, men det sagda torde
vara nog för att gifva en föreställning om den troskraft, som
utgjorde kärnan i Dorotheas hela väsende. Skulle endast
förmågan af en varm och lefvande tro få gifva utslaget, vore det
således den engelska hjeltinnan som skulle vinna priset såsom
den fullhaltigaste qvinlighetens representant.
Men vi öfvergå nu till den andra sidan af vår granskning,
i det vi pröfva den kärlek, af hvilken de trenne hustrurna
befinnas mäktiga.
Först möter oss den barnsliga tillgifvenheten hos den unga
fransyskan, hvilken, rätt vårdad och omhuldad, kunnat utveckla
sig till en varm och trofast, om också ej mycket djupgående
känsla. Såsom nu, vanvårdad och förqväfd, får denna känsla
gifva rum at en nyckfull behagsjuka, hvilken småningom, från att
blott leka med männens sinlighet, sjelf förvandlas till någonting
dermed likartadt, en lidelsefull, osund känsla, utan mål, hvilken,
af slumpen riktad mot en hederlig man och af honom riktad
tillbaka till hennes make, nu får en lycklig utveckling, men lika
lätt hade under motsatta förhållanden urartat till en lastbar
lidelse.
Helenes kärlek är af en långt högre art — denna i viss
mån gudomliga art, som alltid ser den älskade sådan han är i
sina bästa stunder, som gör det möjligt att älska lika obetingadt
och osvikligt äfven då man som bittrast lider af den älskades
irringar, samt att aldrig ett ögonblick tvifla att ban ju en gång
skall återvända till sin rätta kärlek.
Dorothea åter gör det olycksbringande missgroppet att
antaga tankens förmenta sympati för hjertats. Hon brinner af
kärlek, men icke till personen utan till den idé som af denna
representeras. Hon älskar icke, som Helene, nog, för att i
längden kunna bortse från skuggsidorna i mannens karaktär, ehuru
hon kämpar ärligt och länge för att. bevara åt honom den
beundrans hängifvenhet, som hon misstagit för kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
