- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Nittonde årgången. 1877 /
337

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

337

icke oförmåga af kärlek, utan snarare okunnighet om hvad
personlig kärlek i sjelfva verket är, som först, föranledde Dorotheas
misstag i val af make och sedan stälde den unga hustrun
maktlös gent emot svårigheterna i hennes äktenskap. Genom att ända
sedan barndomen hafva hängifvit sig med hela sin själ åt ideella
föremål, är Dorothea ännu som qvinna okunnig om hvarje annat
slags passion. Men när hennes själ en gång mottagit kärlekens
eldsdop, när hon skänkt den unge Will sitt hjerta, älskar hon
som få; mindre blindt, mindre godtroget än Helene, men
kanske i ännu högre mening trofast,

»Nothing could change me, b ut thinking you ivere not so good
as 1 had believed you to be» *). I dessa enkla ord ligger
Dorotheas hela kärleksförklaring och på samma gång vissheten att
hon skall älska, ej blott som Helene med den halft gudomliga
kärlek som i den älskade alltid ser idealet, utan med den ännu
gudomligare, som fått makt att i någon mån förverkliga
detsamma.

I förmåga af både tro och kärlek skulle alltså den engelska
hjeltinnan vara den segrande. Långt ifrån att det rent
menskliga i hennes väsen skulle upphäfva det rent qvinliga, tyckes
Dorothea vara ämnad att bekräfta den motsatta åsigten.

Men för att fylla kärlekens högsta uppgift måste också
Dorothea sjelf bli utvecklad i öfverensstämmelse med det ideal, det
gudsbeläte som ligger slumrande i hennes eget väsen. Frågan
synes då vara, icke om Dorothea duger för äktenskapet, utan om
äktenskapet duger för qvinnor sådana som Dorothea? Med andra
ord: Skall Dorothea vid Wills sida blif ra allt det hvartill hon är
ämnad?

George Eliot ger på denna fråga till en del undvikande
svar. Dorothea skall aldrig ångra sin förbindelse med Will. De
båda voro förenade med en kärlek starkare än allt som kunnat

*) Ingenting knnde ha förändrat mig, om ej vissheten att ni icke varit så
ädel som jag trott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:21:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1877/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free