Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
sjelf nödvändig. Tydligt är, att en sådan handling, för att ega
sedligt värde, måste företagas för sin egen skull eller
derföre, att den är pligt, och blott derföre. Fruktan för straff
eller hoppet om belöning, vare sig i detta eller i ett kommande
lif, kan lika litet som någon annan biafsigt göra menniskans
handlingssätt verkligen pligtenligt. En yttre laglydnad gör
icke här tillfyllest, menniskans vilja och sinnesförfattning måste
rikta sig på pligten. Och något annat och mer kan här
egentligen icke fordras. En god och i sin godhet fast och energisk
vilja eger i och genom sig sjelf sitt värde, äfven om
utförandet eller resultatet i det yttre icke alltid skulle öfverensstämma
med afsigtens renhet.
Man skulle emellertid hafva illa uppfattat det ofvan sagda,
om man ansåge sig befogad att häraf draga den slutsatsen, att
pligtuppfyllelsen ej för menniskan skulle innebära ett godt,
och visserligen ett godt allt igenom eller d.et högsta af allt
godt. Sin godhet eger pligten derigenom, att hon utgår från
menniskans sanna väsen och är nödvändig för menniskans
sanna lif. För att fatta detta måste vi se till, hvad menniskan
i sin sanning är.
Menniskan är ett sinligt förnuftsväsen. Sinligheten hos
henne röjer sig deri, att hon är begränsad och beroende af
en verld utom sig och är förgängelsen underkastad. Men
menniskan känner och vet, att hos henne finnes något, som
är fritt från denna inskränkning. Hon har medvetande om
ett evigt och oförgängligt, en verld, den förgängelsen ej träffar,
och hon förnimmer, att hon, genom sin odödliga själ, är
medborgare i denna verld. Vore hon ej detta, hade hon ej det
oförgängliga och odödliga till för sin uppfattning, om än
dunkelt, så vore sjelfva medvetandet om förgängelsen för henne
en omöjlighet. Deri röjer sig förnuftigheten hos menniskan,
derigenom är hon höjd öfver de rena naturvarelserna.
Fråga vi nu, hvari den öfversinliga verldens egentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
