Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
1843—1848. Bland dessa sex årgångar torde dock ingen kunna
mäta sig med Literärt Album i afseende på poetisk ingifvelse,
ehuru erkännas må, att de innehålla ett och annat stycke, som
länge kommer att lefva qvar i folkminnet, som t. ex. v. Brauns
Konterfej. Visserligen bjuder Nordstjernan på namn sådana
som Tegnér, Geijer, Runeberg, Franzén, Atterbom, Almqvist
m. fi.; men deras namn har här bättre klang än deras bidrag,
hvilka i allmänhet blott utgöra en efterklang från poesiens
guldålder, då deremot våra nutidsskalder skänkt oss i Literärt
Album åtskilligt, hvilket, som sagdt är, kan mäta sig med
eller kanske t. o. m. öfverträffar det bästa, de hittills skrifvit.
Till den skönhetsskatt, detta häfte lägger i svenska
allmänhetens händer, har äfven landets högste man erlagt sin
andel i form af en poetisk reseskizz från Rhens sågo- och
minnesrika stränder. Medeltiden med sitt svärmeri, sina
bragder och sin romantik framträder liär i svensk drägt och rycker
läsaren med sig till förgångna tider och fjerran land.
Följande den alfabetiska ordningen möta vi derefter
Dag-vard Freys skald, representerad af fem elegier. Hvart och
ett bland dessa små stycken innehåller en tanke med dertill
hörande stämning, afrundad och utmejslad till ett helt så
konstfullt och dock otvunget, som man blott kunnat vänta af
författarens kända mästerskap i språkets behandling. Som
exempel vilja vi taga variationen på den halfva sanningen i
ffamle Mefistofeles ord:
O
»Grau, theurer Freund, ist alle Theorie,
Und grim des Lebens goldner Bauin»,
denna oemotståndliga längtan efter menskligt lif, som erfares
äfven midt i skötet af den största idérikedom.
»Hör jag, vid boken lutad,
Ett jägarhorn, som klingar
Om farans trots och sorglöst mod i hågen;
Ser jag, när dag är slutad,
Fly hem på hvita vingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
