Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
En segelslup med säng och glam på vågen;
Ser jag de muntra tågen
Vid bjellerklang, när dagen
I rimfrost glittrar,
Och som en lärka qvittrar
Hvar ungmö, och hvar körsven är betagen.
Ser jag i valsens kretsar,
När marmorskuldror skälfva,
Och kinder gröpas, ögon le och brinna,
I blommor, guld och spetsar,
En sextonårig elfva
Förbi mig sväfva, glänsa och försvinna;
Ser jag en ryttarinna
Med snöhvit plym i hatten
På lustfärd draga,
Till skogens sommarsaga
Och branterna kring insjöns kornblå vatten:
Då, kära böcker, ville
Jag lemna allt ert värde,
Då tycks jag mig ej riktad, men bestulen,
Och lik den blinde lille,
Som nog sin lexa lärde,
Men instängd satt vid barnens dans om julen.
Min färd är lång och mulen
Och fjerran ser jag hamnen,
Trots år af strider.
Likmycket! Dagen skrider,
Och lampan tänds och — boken öppnar famnen!
Hvem än den sköna hexa må vara, som söker med sitt
trolleri förleda skalden att för hennes skull öfvergifva sin lyra,
hoppas vi dock, att han förblifver sin kallelse trogen. Dertill
finnas andra lika giltiga skäl som det författaren i följande
vers anför:
»Nej, bed mig att dig skänka
Mitt käraste i verlden,
Mitt hjerteblod, mitt lif, mig sjelf, du dyra!
Begär att jag skall tänka
Om dig på lefnadsfärden
Att du en hägring var, som flytt min yra;
Begär blott ej min lyra,
Hvars ton af få blott kännes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
