Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Ibsen lyckas detta också, vid det han under diktandet vädjar
till den menniskokärlek, som alltid står den sanne skalden
till buds.
Men, frågar man kanske härvid, hvarför lyckas det då icke
lika väl för Björnson t. ex. i »Kongen», der hufvudpersonen
får gå under, ehuru hans lefnad innebär vida mindre af rent
personlig skuld, eller i »Magnhild», der försoningen först kan
tänkas utom gränserna för skildringen, kanske till och med
först på andra sidan grafven? Svaret på denna fråga hafva
vi att hos Ibsen söka i den andra, vid sidan om sanningens
idé till den lyckliga upplösningen bidragande orsaken. Det
är i qvinnans naturenliga förhållande till mannen och hennes
derpå grundade ingripande i handlingen vi hafva att söka det.
I »Kongen» så väl som i »Magnhild», hvilka stycken båda
äro af ren polemisk natur, vågar Björnson icke gifva qvinnan
någon annan rol än hennes hvardagliga. Den häraf föranledda,
otillfredsställande upplösningen skall visa det förvända i den
bestående ordningen. Han bekämpar i båda styckena denna
ordning och i »Magnhild» särskildt den del deraf, som
innefattas i de moderna äktenskapsförhållandena, och här höra vi
också för första gången i vår norsk-svenska literatur (i det sista
samtalet, vid prestgården, mellan Magnhild och Skarlie) ordet
»usedeligt ægteskab» nämnas, och i »Kongen» strides emot
samma skefhet, då Clara ironiskt talar om att »en gang »tage
til ægte», som præsten så smukt siger». Men för qvinnans
rätta ställning i familjen och i samhället har Björnson ännu
icke funnit något positivt uttryck, äfven om han, som man
väl icke kan undgå att märka, fullkomligt önskar en
förändring häri till det bättre. Detta har deremot Ibsen funnit,
och det är hans qvinnor som i det afgörande ögonblicket
stödja mannen med deras förenade skatter af förstånd och känsla,
som de äfven i det dagliga lifvet böra göra det.
Den storslagenhet man ständigt återfinner hos Ibsens qvinno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
