Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.121
till lifvets minsta detaljer. Den kristna religionens stiftare har
fastat uppmärksamheten på honom genom att draga en
bestämd gräns mellan samhällsmaktens och den enskildes
rättigheter och skyldigheter. »Gifver kejsaren, det kejsaren
tillhörer, och Gud, det Gud tillhörer», säger han. Och
småningom har han ock arbetat sig till erkännnande bland de
»
kristna folken.
Om vi nu till besvarande upptaga den första frågan, den
om qvinnans juridiska rättigheter, så nekas visserligen icke,
att könsskilnaden kan vara en sådan åtskilnad menniskor
emellan, som kan modifierande inverka på deras juridiska
rättssferer, men framför allt måste man fasthålla, att
egenskapen att vara qvinna ej på minsta sätt innebär ett hinder
för eller en inskränkning i den fulla menskligheten. En följd
häraf måste blifva den, att qvinnan bör komma i åtnjutande
af alla de rättigheter, som tillkomma menniskan såsom sådan
•eller äro en följd af den rena menskligheten, så väl i och för
sig som såsom medlem af ett menskligt samhälle, ty att vara
samhällsmedlem måste obestridligen anses såsom något för
menniskan väsentligt. Först genom det senare få hennes rättigheter
sin juridiska karakter. De (juridiska) rättigheter, dem
menniskan har blott på grund deraf, att hon är medlem af
rättssamhället eller staten, och hvilka följaktligen ej förutsätta
något annat än detta allena, benämnas de »ovilkorlig», och dem
o ^
måste qvinnan följaktligen helt och oafkortadt besitta. Hit
räkna vi först och främst hennes rättighet att såsom myndig
statsmedlem sjelf förfoga öfver sin person och sin egendom,
hvartill naturligtvis måste räknas rättigheten att fritt och
utan att behöfva begära »giftomans» samtycke råda öfver
hjerta och hand. Dessa rättigheter hafva visserligen numera
blifvit lagligen tillförsäkrade den ogifta qvinnan1). Men till
’) Förbise mä man dock ej det omotiverade stadgandet, att ogift qvinnas
omyndighetsålder utsträckes fyra &r utöfver mannens, samt att hon under samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
