Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.151
temligen vackra sydländska typer. Hans hufvud var
oformligt stort och nedkrupet mellan hans uppstående axlar, armarne
voro af en ovanlig längd och syntes måhända ännu längre och
magrare, emedan de väl ett qvarter nakna framstucko ur hans
urväxta jacka. Håret stod styft som en borst kring hans
ansigte, och en lugg nästan dolde hans låga panna, munnen
var afskräckande stor och förvreds af de ohyggligaste
grinin-gar vid hvarje svårare löpning af hans stråke öfver strängarne.
I hela utseendet låg något olyckligt och förvildadt, ja, hade
jag ej med förvåning lyssnat till de sköna melodier han
framtrollade, skulle jag undrat, hvilken solstråle väl kunde lysa i
hans lif, så bunden ocli fastkedjad vid det afskräckande syntes
han mig.
Vid denna min inre fråga efter hans solstråle, drogs ett
draperi i toppen af tältet åt sidan och visade, ett barn, stående
på en smal trädgren, just med foten framsträckt för att
beträda ståltrådslinan. Menigheten uppstämde ett skrällande
bravorop, och sjelf kunde jag ej afhålla mig från att lindrigt
knuffa till Kasimir, som, hittills fullkomligt likgiltig för allt
omkring honom, icke lyft ögonen från sina bref. Hon stod
der, skön och lätt, som en andeuppenbarelse, med det långa
svarta håret böljande ned öfver hennes skuldror,. med den
bleka genomskinliga hyn, kanske ännu blekare af den smula
förvirring hon kände, med de sammetslika, klarbruna ögonen
några ögonblick öfverfarande mängden under henne, medan
hon väntade på, att melodien skulle förändras. Efter några
smärtsamt disharmoniska öfvergångsgrepp började en
långsamt högtidlig marsch, och hon steg ned på linan. Hennes
små fötter sattes säkert och taktmessigt ned på deras smala
stöd, och hon gick framåt utan att vackla, behagligt
svängande den förgylda balancerstången. Då hon kommit öfver,
vred hon sig på tåspetsen långsamt omkring och började
återgången, och då hon hunnit till linans midt, hördes från instru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
