Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.159
Vi stodo ensamma qvar.
»Kasimir», sade jag, »önskar du verkligen få din hustru
irisk?»
»Dina frågor äro i sanning» — —
»Ilåll inne med dina anmärkningar öfver mina frågor»,
sade jag allvarsamt. »Hennes helsa är angripen till oroande
grad, och skall hon kunna räddas, så måste hon blifva lycklig,
Kasimir.»
»Det ligger beklagligen hors de mon pouvoir», sade han
med ett skratt, som ljöd hårdt och klanglöst i mina öron.
»Det är den gamla historien. Hon älskade en kusin, en fattig
sate, men offrade sig sjelf och honom i tillbedjan för guld
eller namn eller ära, eller hvad du behagar gifva det för
benämning. Se på allt detta», — och han gjorde en rörelse inåt
salongen, der ljusen i silfverstakarne belyste de dyrbara
taflorna, de mjuka mattorna och de förgylda speglarne samt
utåt parken, der månen lugnt blickade ned öfver de täta
grupperna af sekelgamla trän — »är det icke skönt alltsammans, och
•ändå har allt detta måhända varit den snara, som till döden
insnärjt trenne menniskolif», derefter återtagande sin vanliga
halft gäckande likgiltiga ton tillade han: »Jag fick veta det,
först då det var för sent att ändra. Voilà tout!»
Han gick hvisslande mot dörren, men vände om igen,
lade båda sina händer på mina axlar och sade:
»Tack för du kom, du gamle gosse. Välsignelse öfver
ditt ärliga hjerta! Försök att finna dig — jag är konstig —
jag vet det — men — haf tålamod med mig.»
Han ville gå — men det var ett uttryck i hans ögon,
som tvingade mig att trycka honom till mitt bröst. Der lade
han, lik ett uttröttadt barn, sitt hufvud och snyftade, som om
hans hjerta vela brista.
Detta hejdlösa utbrott varade blott några ögonblick. Han
återvann sin sjelfbeherrskning, tryckte varmt min hand och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
