- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
161

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.161

»Jag ser ingenting», sade Antonia och vände sig om.
»Men det är också alldeles för tidigt, älskade gudmor».

»Gå då ut och hämta litet frisk luft, ma cherie», sade den
sjuka mildt. »Doktorn stannar nog hos mig».

»Om ni visste, hvad jag bäfvar, doktor», fortsatte hon,
sedan flickan aflägsnat sig. »Jag borde ej ha telegraferat.
Måhända har ni misstagit er. Måhända har han aldrig älskat mig.
Ack, tusen farhågor tränga sig på mig, och det hade kanske
varit bäst att dö här helt allena.»

»Det hade varit grymt mot honom, fru grefvinna.»

»Men ban har ju ett helt år vetat, att jag varit dödssjuk,
och han reste ändå.»

»Men han har aldrig vetat, hvad ni nu har att säga honom.»

Hon reste sig häftigt.

»Ah, ]ag hör vagnshjul. Doktor, se efter.»

»Han kommer verkligen, så fort hästarne förmå springa»,
sade läkaren. »Han kastar sig ur vagnen, innan den stannar.
Ack, men var lugn fru grefvinna.»

»Skjut undan gardinen en smula. Tack, käre doktor
Konrad. Vill ni nu lemna oss.»

Doktorn hann knappt tillsluta dörren efter sig, förr än
häftiga steg hördes i det yttre rummet, och grefve Kasimir
ryckte upp den motsatta dörren och inträdde i sjukrummet.
Han hade ännu reskappan öfver axlarna och hatten i handen,
men ehuru hela hans inträde var brådskande och ifrigt, kunde
man ej spåra hvarken oro eller sorg på hans bleka ansigte.
Hans uttryck var det af en gentlemans, som med möjligaste
största artighet och precision skyndar att uppfylla en honom
ålagd pligt.

Grefvinnan Hono*rine hade halft rest sig upp för att möta
honom. Ett uttryck af ljuf och blyg väntan visade sig på
hennes barnsliga ansigte, men vid hans åsyn dog det
småningom bort, och »efterträddes af ett drag af djupt svårmod, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free