- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugonde årgången. 1878 /
239

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.239

dra? Men nu får frun lof att gå i rappct, det säger jag och
Malla med.»

Och hon klädde på sin matmoder den gamla, äkta,
shaw-len, icke kunde hon begagna den andra grannlåtsshawlen, han
hade skickat från Paris, och så gaf hon sig i väg. När hon
kom ned, var det alldeles för tidigt. Hon vände sig till en
jernvägsherre och frågade, när tåget från Stockholm vore att
vänta.

»Om en half timme, lilla frun.»

»Jag har min son på tåget, ser herrn, och han har nu
varit borta i —»

»Ursäkta, jag måste sortera packgods.»

Det intresserade honom mera än hennes Hugo. Ja,
verlden är underlig. Nu kommer tåget. Ett fönster slås ned,
ett manligt hufvud tittar ut och nickar. Det är han. Hon
drar upp sin stora, gammalmodiga näsduk och börjar att vifta;
tårarna rinna utför hennes kinder, och der står hon nu och
gråter och viftar med näsduken, som hon håller med båda
sina händer, och för hvar gång hon viftar, så niger hon
omedvetet, och shawlen stöter i marken till ogemen förnöjelse
fölen dam, som sitter i samma kupé som sonen. Men tårarna
ha förmörkat hennes blick, så att hon förlorar honom ur ögon- .
sigte, och nu, när tåget stannar, kan hon icke få reda på
honom. Hon synar hvarje tredje klassens kupé, dock •— kan
hända han åker på andra, den slösaren; äfven dessa mönstrar
hon fåfängt, men se, der är ban, ban hoppar ur en första
klassens vagn — o ungdom, o dårskap! Han kysser henne, men
icke på munnen, utan på kinden — sådana småsaker kan en
mor fästa sic vid — han trycker hennes hand, men icke nop-

O ^ O

hårdt, ban går tillbaka till vagnen och sträcker handen mot
ett fruntimmer derinne, han tar henne till och med om lifvet,
höjer henne lekfullt i vädret och nedsätter henne sedan
varsamt på perrongen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:09 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1878/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free