Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.295
länkar händelserna omkring dem så, att dessa drifva dem till brott,
Denna Inger Ottisdotter t. ex., hvad brott har väl hon från början
begått? loke kunde väl det vara någon tillräcklig orsak för att
belasta henne med det svåraste straff, att hon, som skalden i sin fria
historiska sammanställning låter henne göra, i ungdomen hängifver
sig åt en kärlek, hvars styrka och oföränderliga allvar visar sig ända
in i hennes ålderdom? Men händelserna komma och drifva henne
som maka i armarne på en man, som aldrig i kärleken kan blifva
hennes, hvarefter följderna af hennes första förbindelse träda fram och
komma henne att glömma de eder, hon en gång svor för sitt
fäderneslands räddning. På dettn sätt hopar hon sedan brott på brott, till
dess hon slutligen står färdig att offra alla sina andra barns lycka,
lif, ja till och med heder, jemte sin egen stolthet. Då kommer straffet,
tillintetgörande henne sjelf med hennes onda anslag, i det udden af
dessa vändes mot den, hon högst af allt älskar, och för hvilkens
skull hon just begått alla dessa brott.
Frånsedt nu det demoniska i denna fabel, måste man medgifva,
att det näppeligen torde behöfvas mera för att skapa en verkligt
dramatisk konflikt, och en sådan får äfven Ibsen fram här, desto mera
öfverväldigande, som den verkar i en till det yttersta sammanträngd
form, så att hela den tid, sjelfva handlingen i stycket anses kräfva,
ungefär sammanfaller med den, åskådaren behöfver för att se det;
hela det, skakande dramat föreställes spelas ut i ett sammanhang och
på endast några få timmar. Detta är naturligtvis en stor förtjenst
hos stycket, men det är icke dess enda, om också dess största. En
annan är t, ex. det mästerliga sätt, hvarpå det så plötsligt
uppkomna kärleksförhållandet mellan Eline och riddaren Nils Lykke
motiveras och skildras, en annan åter den så fullständigt genomförda
sammanlänkningen af samtliga huvudpersonernas öden, en
sammanlänkning, som å ena sidan, just derigenom att. man har att söka dess
ursprung till baka i tiden, gör, att de alla vid styckets början stå i
ett visst nära förhållande till hvarandra, äfven om de aldrig sett
hvarandra förr, och å andra sidan verkar, att de alla indragas i
upplösningen, om de också icke alla gä under i den.
I fråga om återgifvandet af detta stycke på vår kungliga
skådebana, får det verkligen anses lyckligt för henne, att hon för
utförandet af en rol af så mveken lidelsefullhet och på samma gång så
mycken öfverlägsen storslagenhet har att lita till en sådan förmåga som fru
Hvvassers. För sådana i breda drag utmejslade karaktärer passar just
det spelsätt, denna skådespelerska tillegnat sig för stora historiska
roler. Med förmågan att gifva en verkligt; nobel hållning åt rolen i
dess helhet förenar hon äfven den af att låta de mest skilda
känsloyttringar omedelbart efter hvarandra få sina naturligaste uttryck. Så
här t. ex. de lössläpta vilda passionerna i vansinnighetsscenerna i
femte akten, återgifna med en fasaväckande sanning strax efter en
scen af så mycken rörande känslofulihet som den i fjerde akten, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
