Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.296
fru Inger för Nils Lykke och Olof Skaktavl skildrar sin ungdoms
kärlek. Herr Elmlund hade deremot svårt att från sin Nils Lykke,
som dock från böljan skall vara en sorglös ung hofman, fjerma det
grunddrag af allt för stor känslosamhet, som utgjort
huvudbeståndsdelen i de flesta af hans roler under senaste åren och nu äfven här
trängde sig fram. Hans rutin och nobla skick gjorde emellertid, att
oaktadt det helas icke fullt trogna färgläggning dock månget drag
af karaktären fick sitt sanna uttryck. Att fröken Adelstam icke till
fullo kunde utfylla Eline Gyldenlöves rol, var icke att förundra sig
öfver, huru mycket man än anser sig redan nu kunna vänta af denna
unga skådespelerska. Hon hade emellertid synbarligen förstått rolen,
och var hon äfven i vissa afseenden för svag för den, så låg må
hända på samma gång hennes förnämsta styrka deri, att hon med
god urskilning viste afhålla sig från alla till öfverdrift verkande
ansträngningar. Herr Hansons Olof Skaktavl var onekligen något bland
det bäst hållna och måttligast återgifna, som denne skådespelare på
senaste tiden åstadkommit; deremot förmådde hvarken herr Hartman
eller herr Ohristiernsson, hvilka båda omvexlande spelade Nils
Stenssons rol, att af denna skapa något intresseväckande helt.
Efter det nordiska skådespelet bjöd Dramatiska teatern som sina
nästa båda nyheter på två franska komedier, Victorien Sardous
»Fer-réol» och Edmond Gondinets »Christiane». Båda dessa torde
emellertid för vår allmänhet haft sitt hufvudsakliga intresse endast såsom
nyheter, och särskildt gäller detta om det först nämnda stycket.
Både dess tendens och fabel äro oss allt för främmande, att vi
närmare skulle kuuna tilltalas deraf. Denna hunger efter skandalösa och
hemlighetsfulla rättegångar, betraktade som ett retande tidsfördrif,
hvilken här gisslas, den känna vi lyckligtvis icke ännu till af egen
erfarenhet. Hvad som deremot alltid måste tilltala oss i detta stycke,
är den öfverlägset mästerliga dramatiska kompositionen, här lika
oför-minskadt glänsande, som vi förut lärt oss beundra den i de Sardous
äldre komedier, med hvilka vi redan varit i tillfälle att göra
bekantskap.
»Christianes» författare har äfven velat skildra ett missförhållande
i det franska samhällslifvet, men som detta är af ett vida
allvarsammare slag än det, Sardou tagit under behandling, lämpar sig heller
icke för honom det satiriskt gisslande sätt, denne senare valt för att
framställa sina societetstyper, förslafvade under en vidrig modsjuka.
I Gondinets stycke är det nu äktenskapsbrottet, detta under senaste
tiden inom franska literaturen så ofta och på så många olika sätt
behandlade äktenskapsbrott, som åter lägges till grund för handlingen,
och straffet visas drabba den qvarlefvande af de båda brottslige
genom frukten af det brottsliga förhållandet, den unga flickan, som
gifvit stycket sitt uamn, vid det att det icke tillåtes hennes naturlige
fader, som verkligen älskar henne med faderskärlekens hela värme,
att skänka henne den lycka, hon åtrår, utan han tvärt om måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
