Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.297
döma sig sjelf till tystnad lör alltid, så att hon aldrig ens får veta
att han är hennes fader. Som man ser, har författaren i sjelfva
verket här sökt skipa ett slags rättvisa, och om det också, ur den
obetingade laglydnadens synpunkt sedt, kan göras gällande, att straffet
är väl lindrigt i förhållande till det brott, som här föreligger, så
länder det dock ä andra sidan stycket och dess författare "till
förtjenst., att straffet äfven till sin form framgår som en nära följd af
brottet. Att stycket likväl icke hos oss kunde tillvinna sig nå"Ta
långvarigare sympatier, kom sig väl mest deraf, att det rörde sig på
ett område, som hittills bland oss lyckligtvis icke behöft så ohöljdt
behandlas, på samma gång det saknade de rent tekniska förtjenster,
hvilka dock förmådde göra Sardous komedi för oss njutbar.
Båda dessa stycken utfördes på kunglige teatrarne af deras
förnämsta förmågor i detta fack. Herr Sundberg som den gamle
markisen i »Eerréol» och den en gång brottslige fadren, grefve de Noija,
i »Christiane» visade i båda dessa roler tydligt, hurusom den
half-sekellänga verksamhet i konstens tjenst, hvilken han just firade vid
första uppförandet af det sist nämnda stycket, icke slappat hans fina
intelligens som skådespelare, under det han ända in i det senaste
skedet, af den samma vetat bevara denna innerliga älskvärdhet, som redan
vid början af hans konstnärsbana satte honom så högt i allmänhetens
ynnest. ’Fröken Fanny Åberg, som i »Ferréol» innehade markisinnan
Boismartels rol, tycktes här liksom i en och annan af hennes
föregående roler visa, att hos henne finnes mycket som kan utvecklas
och göra henne till en god skådespelerska, hvilket helt säkert äfven
skall ske, om hon ännu någon tid får draga fördel af en lika god
ledning som den, hvilken förberedde henne till hennes första debut
i »En liten förmyndare». I »Christiane» spelade fröken Åberg
titel-rolen, och äfven detta med god framgång. I detta sist nämnda stycke,
der för öfrigt spelet på alla händer var egnadt att ingifva de bästa
föreställningar om det sätt, hvarpå man vid vår första skådeplats för
närvarande förmår återgifva den fina komedien, framstod vidare herr
Thegerström med ett synnerligen vårdadt utförande af bankiren
Mau-brays, den bedragne äkta mannens, rol och vidare på samma sätt nästan
äfven samtlige de öfrige uppträdande, herrar Törnquist, Hedin och
Hartman, fru Tammelin och fröken Frankenfeldt.
En tredje sedemålning af icke mindre märkligt slag än de båda
nu nämnda följde icke lång tid efter dessa, vid det man upptog
Paolo Ferraris femaktsskådespel »Sjelfmordet», en sällsynt gäst på
våra teatrars tiljor, ett italienskt skådespel i omedelbar öfversättning
till svenskan. Vid sidan om de allt flere gröfre brott, som nu mera
begås särskildt i de tätare befolkade stora städerna på fastlandet, har
man sett, huru äfven sjelfmordens antal vuxit i en allt mera
oroväckande grad. Båda dessa sorgliga företeelser torde svårligen stå att
afhjelpa genom yttre medel, men hvad man dock trott sig finna, är, att
den allmänna sjuklighet i tidslynnet, hvaraf de äro följder, rent af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
