Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•223
nödvändigt äro frihet, att hopen icke är ett folie, förr än hvarje
medlem i densamma är menniska och alla hvarandra jämlika —
men jämlika i fosterlandskärlek och offervillighet. Hon varnar
det italienska folket för den villan, att dess lössläppta
lidelser skulle leda det till friheten; det måste lära huru den
enskildes rätt skall enas med det helas, »huru de fullvuxna, som
sjelfva plocka sina drufvor, skola kunna böja vinrankorna till
jämnhöjd med barnens läppar»; huru det onda skall
öfvervinnas med det goda, och vapenmakten visa sig som vanmakt.
Hon ser sig om efter den ledare, som den i rörelse stadda
folkanden kräfde, och den då gängse förhoppning, som Pius
IX ingaf, kommer henne att öfverväga men slutligen
förkasta möjligheten, att han skulle förmå sig att »smida om
kyrkans bannstrålar till ljusförare.»
Diktens andra afdelning skrefs tre år senare under det i
Italien rådande djupa missmodet öfver det felslagna
befrielsehoppet. Här säger E. B. B., att hon böjer sig djupt »i det
stoft af tempel och städer, som kallas Italien», för att afbedja,
att hon trott några kungliga löften om frihet, att hon
glömt »det historiens luft hållits het af furstliga meneder»,
och att hon hoppats, att friheten kunde vinnas af det folk,
som ännu hvarken egde vishet eller tålamod. — Men med
oböjd trosvisshet tolkar hon trots folkets fel dess rätt till
frihet, säger dess förtryckare, att ett folks lif icke kan trampas
till döds under enväldets häl, att för hvarje afhugget hufvud
uppväxer nya, och lika litet som Guds domedag, kan folkets
undvikas, när nationen slutligen reser sig och under sina
af-kastade bördor krossar sina förtryckare.
Lika ärligt anropar hon sina vänner, folkledarne, främst
Mazzini, om att aldrig missbruka frihetens namn till våld, att
icke låta massans skrän öfverrösta samvetets röst. Lika litet som
hon är blind för farorna af en tygellös liberalism, lika litet
är hon en drömmare, som predikar verldsfrid, der ännu ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
