- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondeandra årgången. 1880 /
194

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•194

anade väl knappast, att hon tänkte sä allvarligt både om sig
sjelf och lifvet. Man var blott van vid att finna henne som den
goda och älskvärda unga flickan, som gerna spred ett
poetiskt behag med lekar och skämt öfver både sitt eget och

sina vänners lif. Hon skrifver:

Jag har ibland önskat att få uppfostra en liten fattig flicka,
ett barn, sora vore mig anförtrodt, sora jag finge rädda undan många
villor, skänka det bästa jag ägde, varna för de faror jag ser ocli
gifva de fröjder jag känner.

Då en sådan varelse ej kan skänkas mig, så vill jag på mig
sjelf försöka min uppfostran, så pass det låter sig göra med en så
stor, envis och trög lärjunge. Lärarinnan får åtminstone öfva sitt
tålamod och slå ned tanken om sin förmäga. Ofta gifva våra bästa
planer ett klent resultat och stundom, just då man tycker att hela
lifvets tafla är förfuskad och ej kan hjelpas, sker ett drag af
mästarhanden, allt blir klart, vi se med beundran taflans betydelse och
vårt eget oförständ. Om jag vore lärarinna, skulle den lilla lära
känna det som närmast omgaf henne grundligt och så, att det väckte
lefvande intresse. Hon skulle t. ox. följa linet, från den ljusblå lätta
blomman genom alla förvandlingar till det linne hon sydde, det
papper hon skref på. Säden, från dess första ljusgröna brodd till
den lilla kaka man skulle gifva henne glädjen att baka af de gyldne
axens hvita mjöl. Ilon skulle bli hemmastadd med naturen och med
allt, som hörer till den husliga flitens område. Hon skulle fä veta,
att små maskar spunnit hennes silkeshalsduk, och att bien från tusen
blommor burit henne honing, att hennes bomullsklädning förr växte
och blommade i ett aflägset land och att lammet skänkt henne sin
vinterdrägt. Hvilken glädje gör ej detta ett barn, och tacksamhet för
den underbara gifvaren och de medel, han brukar, skulle säkert vakna.]
Alla qvinliga arbeten måste hon lära att göra ined lust, de
ringaste som de finaste. Visa henne blott för dem ett lifvande
ändamål, så blir allt roligt. En glad barndom att se tillbaka på,
måste hon hafva. Ingen meningslös, oförstådd katekesläsning, som
nöter bort det inre lifvet och fastnar som blotta ord. Hvarje helig
sanning måste, då sinnet är färdigt att emottaga deu, komma ny
och plötsligt fylla själen med sitt ljus, göra intryck och stanna. Så,
när förståndet blifvit nog utveckladt, en annan, djupare, 6vårare.
Långsamt och afpassade efter den lärandes mottagningsförmåga, tror
jag, de heliga lärorna skulle meddelas och ej tanklöst upprepas. Den
stora tanken om en Fader i himlen kan ett mycket litet barn fatta,
och bör så snart som möjligt lära att lefva inför hans ögon. Na-;
turen må blifva A-B-C-bok, saga, parabel, poesie ocli bibel, ellei
rättare, upplysande bilderbok till allt detta. Men jag blir för vid’
lyftig i detta ämne; en annan gång mera, om något faller mig in

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:22:43 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1880/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free