Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
Sammansatt med jung »ung» ingår ordet herre äfven i ordet
junker, hvilket ursprungligen hette jung-herr och är bildadt
alldeles som jung-fru. Huru märkvärdigt det än kan förefalla
oss, har äfven detta junker hos ett oss närstående folk blifvit
en beteckning för gudomen. Lapparne upptogo ordet i sitt
språk under formen jonkar och med betydelsen »adelsman»,
»förnäm person». Särskildt användes det om »landshöfdingen».
Däraf bildade lapparne sedan uttrycket »storjunkare» som namn
på sina gudar, de s. k. seitarne — ett naivt men betecknande
uttryck af folkets vördnad för sin landshöfding. Han var i dess
ögon blott genom ett ringa steg skild från gudomligheten.
Ändelsen -are, som vi finna äfven i kammar-junlcare, visar att
man alldeles glömt bort sammanhanget med herre; då det tyska
Jäger motsvarades af ett svenskt jägare, tykte man att det
tyska Junker på svenska borde heta junkare. Man liksom
anslöt det till ett verbum junkci. Vi kunna här tala om en
hyper-svensk analogi-bildning.
Ordet jung-fru vittnar om att ordet fru ej från början
varit inskränkt till att utmärka en gift kvinna. Fru betydde
fordom en kvinna af högre stånd, vare sig gift eller ogift; och
samma betydelse kan det ännu i dag sägas hafva i Tyskland,
det land hvarifrån vi fått ordet. Dess ursprungliga betydelse
är »herrskarinna». Sitt motsvarande maskulinum har det i ett
gammalt germaniskt fraujan »herre», med hvilket ett för oss
nordbor välbekant ord sammanhänger: namnet på årsväxtens
herre, guden Frey. Det nordiska feminina gudanamnet Freja
är altså väsentligen samma ord som fru. Eu.sfru, hustru heter
också i gamla isländska skrifter hüsfreyja. Omsatt i svenska
ljud kommer gudinnans isländska namn snarast att antaga
formen Fröja. För oss låter namnet med detta uttal mindre
högstämdt än i sin isländska gestalt. Skälet är väl att vi
känna det under förra århundradet vanliga uttalet Fröja mest
genom Bellmans poesi, där kärleksgudinnan icke just alltid är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
