Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
svårt att somna, émedan man sjelf ännu halft i drömmen fortfort att
försvara sin åsigt, för hvilken man nu hade de klaraste skäl och fullt
upp af bevisande ord, som aldrig yttrades. Det säges att man blir
bortskämd genom lyckan. Lyckan att hafva lärt känna sådana personer
soni i detta umgänge, kau väl uppväcka saknad, men- det är bättre
att hafva kännt fullheten af sådant rikhaltigt sällskapslif, än att i
långa år lefva ensam midt ibland menniskor, främmande för det som
är oss dyrbarast. Bättre att hafva älskat och förlorat, än att aldrig
hafva älskat!» —
a <3
o
Vintern 1856 tillbragte således Thekla i den väns hem,
hvars bild hon här skildrat. Med våren kommo de danska
och norska studenterna till Upsala, och festdagar firades sådana
som blott uppgå i ungdomens stad. I hvarje hem hade man
emottagit några af de främmande ynglingarna och andra
framstående gäster, så äfven i fru S—s hem. Bekantskaper knötos,
som i många fall blefvo vänskapsband för lifvet. Dagen efter
det studenterna lemnat Upsala, reste Thekla också derifrån
för sommaren för att hämta en väl behöflig styrka och
förfriskning för den svaga kroppen och den ännu djupt nedböjda och
sörjande själen.
Hon besökte under denna sommar både Norige och
Danmark, då hon vid resan genom Sverige passerade Götha Kanal
t-ill Göteborg. En flygtig skizz från denna ångbåtsfärd har
synts oss så karakteritisk för Thekla,- att vi här intaga den.
Reseintryck 1856.
När ångbåten sagta glider fram mellan gröna stränder, lustvandrar
blicken mellan ljusa björkar, blommiga kullar oeh bugande säf. Men
nu komma vi in i. en temligen öppen sjö, oeh himlen, som blifvit
litet mulen, tyckes ej hafva lust att spegla sig. Hjulen plaska med ett
entonigt söfvande ljud. Hvad skall man göra? — Läsa? — Nej,
boken, som jag har med mig, vill jag njuta gemensamt med de vänner
jag ämnar besöka. Sofva då? — Det gjorde jag tillräckligt i natt.’
Nå, se på medmenniskorna ocli studera dem ? —• Hvarför icke! — Der
sitter en scliweitzisk bonne med en liten hvitklädd, broderad greflig
unge i famnen; på sin bästa fransyska söker hon öfvertala »l’ange de
ne pas crier» — det tyckes för tillfället vara hans afsigt, hans nöje,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
