Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Upsala.
Ändtligen har jag fått en enslig stilla stund dä jag f&r samtala
med dig. Ditt bref var som majregn pä min törstande själ. Ofta
har jag känt det du säger, att inan kan umgås rikare och innerligare
med frånvarande vänner. Att du vill taga mig med dig in i dina
böner oeli låta mig knäböja med dig, har rört mig innerligt. »Hvad
I hafven gjort en af dessa små» —–• Tro mig, du har gjort mig
så godt méd ditt stilla deltagande för mitt inre lif, och jag har kännt,
hvad menniskor kunde och borde vara för hvarandra. Ibland när en
tomhet griper mig i sällskapslifvet, hvilar tanken vid dig, som hade
jag funnit hvad Diogenes sökte med lykta, en sann menniska, ett Du,
som svarar på mina innersta tankar. Hvad skall jag sen berätta dig
härifrån? — Du känner allt genom de andras bref. — X:s inre är
en vårflod af känslor. Alla menniskor, många åtminstone, äro så bra.
så älskvärda i hennes ögon; jag önskar de mätte vara så vackra
invändigt som deras fotografier i denna ungdomligt varma själ. Det
råder en viss oskyldig uppsluppenhet i kretsen, en frisk vind af
sanning, som blåser bort allt kurtis-qvalm. Jag undrar ibland hvad fru
J. eller grefvinnan X. skulle hafva sagt om detta slags kamratlif? —
Anti — con —, som det nu heter; det vill säga anti —
convenan-eens berättigade lögnsystem. Den naivaste protest! —
Du skulle sett H. i sin hvita klädning och murgrönskransen hos
X:s den 3:dje Maj! De tre hvita gestalterna på de orientaliska dynorna
med poeter vid sina fötter, utgjorde rätt vackra grupper för en
betraktare, som var försjunken i samma dolce far niente. Kär då
skymningen kom och eldbrasan flammade och det deklamerades
melodramatiskt — accorder gåfvo stämning och fortsatte intrycket, då var
man förflyttad som uti en sagoverld. Men midt i njutningen af detta
aestethiska lif, griper mig ett vemod, som jag ej kan förklara.
Från Börjeson har jag en hälsning till dig. Han léfver änuu,
men troligen kan det ej räcka längre än ett par dagar. Han talar
nu blott ett par ord, mycket matt, men är lugn och nöjd att dö.
Hos de stackars systrarna är jag dagligen. Den som kunde vara till
den ringaste tröst; men man står så arm vid dödens gåta; man kan
blott hänvisa till den. »som har fört lifvet upp derur» — rikedom
nog för den, som fattar det! —
Senare på dagen.
Jag återkommer nu från Börjesous; det är slut! — På aftonen
vid solnedgången utandades han så stilla, utan ett ljud af smärta.
Förut hade lian ofta talat om sin bortgång och sagt: »Jag är så
lycklig öfver att få dö i Upsala, mitt andliga lifs födelseort.» Innan
jag åter går till de ensamma sörjande systrarna måste jag afsända
detta osammanhängandè bref, hvars mosaik af mörka och brokiga
. bitar du nog förstår. Pennan har varit i rastlöst arbete med
öfversättningen af Maria Nathusius’ Elisabeth, annars hade jag nog förut
lydt mitt hjertas lust att. skrifva till dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
