Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Upsala.
Fruntimren hafva denna vår varit med om så många akademiska
högtidligheter, föreläsningar och disputationer. Disputationsakten är
ett slags tornerspel. Med blanka vapen gifvas skickliga hngg, och
man är ej utan oro för den trefaldt anfallne, som dock segrande, men
trött drar sig tu- striden. H. var högtidlig i kathedern, X. liflig och
varm. Den förre talte om Fritiofs saga, den sednare om hvarföre
företrädesvis England och Spanien hafva dramatisk konst. I dag
föreläser W. om »Naturens förbannelse», Ett hemlighetsfullt dystert ämne!
Jag undrar om det blir bibelns ord: »förbannad vare jorden för din
skuld». Kreaturens suckan efter förlossning?
Har du sett en Hen- X? Han ser ingenting ut och jag hade
ej gifvit akt på honom bland de andra förrän jag hörde honom läsa
högt och han sedan började tala så allvarligt och enthusiastiskt om
en tänkares lif. — Nej — tankelif vet! — och han gaf oss ett slugs
kollegium i populär filosofi. Herrar göra sig sällan besvär att så
förtydliga för oss, men jag vet ej, ehuru jag gerna såg dessa nya
vyer frän en annan ståndpunkt och är tacksam för hvad de meddelade,
kände jag inom mig, att qvinnorna hafva sin mission i att troget
bevara det enkla barnsliga troslifvet, att bedja för tänkarena, att vittna
om sanningen i enfald, att vinna genom sin umgängelse, utan ordstrid.
Jag har en förskräckelse för en ensidig intellectuel utveckling, der ej
hela menniskan tillväxer i nåd och visdom inför Gud, .utan blott
förståndet drifhusmässigt utvecklas, och det blir en blad- och ordrikedom
— utan frukt!
» at
st
Weckholms prestgård.
Pä Weckholms trefliga veranda sitter jag nu i skydd af
kaprifolie-rankor och skrifver till dig, under det att Agnes Börjeson målar och
några friska törnrosor stå bredvid mig i ett glas. Det är en täck
tafla af landtligt Still-Leben, jag har framför mig. De gamla
kasta-nierna kasta sina skuggor öfver den fina gräsmattan, solen
genom-glänser den vilda vinrankans blad under det regndroppar ännu perla
på blommor och strå. Hunden ligger i ring ostörd af väfstolens
fredliga smällar, och tuppen stoltserar med sin seralj. Bondgummor gå
hälsande öfver gården. Men hvart jag ser saknar jag den lifliga
gästfria värden; jag tycker jag ser honom under dessa träd och jag vet
huru hjertligt lian unnade mig denna sommar-ro. Ack, att vi ej ens
kunna ana huru det är en själ efter döden! — Det gläder mig att af
allmogen höra, huru han är älskad. »Aldrig, sade nyss en gumma till
mig, fä vi någon, som har ett sådant hjerta för de fattiga». —
Nanna.’ har i dag rest till sin aflidne brors egendom, der hon styr och
ställer som husbonde, ger befallningar åt byggningsniännen och svarar
på rättarens frågor. Jag häpnar öfver denna förmåga, hennes insigter
i landtbruk och stigande praktiskhet. Hvad ändå en flicka kan, när
det gäller! Kanske får hon sitta ensam på denna egendom medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
