- Project Runeberg -  Tidskrift för hemmet, tillegnad den svenska Qvinnan/Nordens qvinnor / Tjugondetredje årgången. 1881 /
89

(1859-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

89

systern idkar sin målning i främmande land. Vi reste hit
midsommarsaftonen med Dietrichsons. Docenten läste högt eller hvilade i
hängmattan, och artisterna målade studier efter naturen. Men jag skulle
väl berätta i någon slags ordning! — ) Stockholm bodde jag hos
Troilis; de voro snälla som alltid, och mrlle öelhaars porträtt
uppblomstrar i allt lifligare färger. Så snart det är färdigt resa de.
Tafvelexpositionen såg jag med nöje, men mina ögon blefvo åter sjuka
och jag vågade mig ej ut på det glittrande vattnet att söka upp
vännerna på Drottningholm. Här i det gröna har jag hvilat ut och
bättrat mig, så att. nu kan jag avbeta igen. Jag är så glad, när
ögonen ej säga upp tjensten. Vi hafva varit ute på Mälaren och
farit omkring till vackra obebodda holmar, der blott hvita getter beta.
På en åto vi middag, drucko kaffe pä en annan strand och foro hem,
då aftonrodnaden speglades i vattnet. Det borde varit sång till årornas
takt, men den fick jag bestå mig helt tyst. Här är sà fredligt och
stilla, och så komma tidningarna och tala om striderna derute i verlden,
och man förundrar sig öfver, a.tt menniskorna vilja skapa så mycket
sorg och elände. Öfversättningen gör mig ledsen vid pennan, men
jag ville så gerna hafva bref, och tror mig förtjena dem, om mina
äro aldrig så tråkiga! Det, ämne, du ville vi skulle tala om, får ej
komma på tapeten i dag, det är för litet papper qvar. Nog vet jag
den, som skulle försvara systemet, santi —- con» och som ville strida
för det .»sannt menskliga umgänget utan lögnfraser». om det också har
sina faror. Men hvad har ej detta? Nu är det bäst. jag ej låter
mina blygsamma penséer spricka ut. Min penna måste göra som
åkermannen i arian ur Årstiderna: »den långa fåran vandrar han, dock
alltid nöjd och glad.» Så ger jag mig nu också af på
hamp-pappers-avket, för att sedan med godt samvete få gå i skogen.

o o
e

’) Du är på landet! Lycklig du som steg för steg fåv följa med
vårens utveckling, får lära känna allt det nya, som kommer ut. Här
i staden få vi blott se tryckta blad. Men à propos, hav du sett sista
häftet af N—s tidskrift? — Ja visst! Icke sant, de dev filosoferna
äro ett underligt folk? Dc bråka så med de enklaste saker, att man
till slut ej vet hvar man är hemma, knappt om man är till. Först
då jag hörde talas om dessa uppsatser, tänkte jag: nå det var bra,
nu får man litet upplysning om mycket, som varit dunkelt. Jo, det
skall du se! Nej mycket mörkare blef det. Men hvad skall man göra;
man får ej ens den glädjen att säga emot, ty ingen besvarar de.inkast,
jag gör då jag läser. Beden ut för mig allt trassligt, I vise, ville
jag-säga, men trasslen för sill del ej bort det lilla jag haft redigt och
klart för mig mest hela min lefnad! Hvad skall man med hela den
der krångliga väfnaden af tankar, som själen spinner in sig uti, så

’) Skrifvet med afseende på P. Wikners skrift: >Kunna vi veta något
om Gud>?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:23:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfh/1881/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free