Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
att den sitter fången? -— Nej, gif deii soto .kan, en Ariadnetråd för
att komma ut ur labyrinterna! Detta gör känslan, den sanna
qvinliga ; men sedan hon ledt forskaren ut under bar himmel — andas
han fritt, omfattar henne tacksamt ett ögonblick — »ett moment»,
men snart är detta ett öfvervunnet moment, och Theseus,’ den manliga
tanken, lemnar känslan derhän, låter henne vara och beger sig utan
henne på sina upptäcktsfärder. Lycka till! Beklagen icke henne, der
bon sitter med tårar på kinden. Hon ser upp, — och får gudomlig
hjelp; hon inser sin svaghet, och lyftes af en högre kraft mot himlen.
Men hvart tar jag vägen, — hur kom jag in i mythen? För att
åter komma på tråden, så är det rätt ledsamt, att den i tidskriften
sà ofta afbrytas; det är ej så lätt att knyta vid; jag vill alltid börja
från början. Nog sympatiserar man ibland med den, som gick i
skogen, giäddes öfver våren och sin egen tillvaro och sade: Allt
det der bryr jag mig ej om att fundera på. Hemligt tänker man
ändå: Jag vet hvad jag vet; han må säga hvad han vill! Inom mig
röres ett lif. på alla hjertats strängar spelar en lofsång, som talar
högre än allt annat: »Lofvad vare Han, som fört mig ur mörkret till
sitt underliga ljus»! — Men tänkaren har ju ej fått tala ut. Hvart
skall han slutligen leda oss? Jag hoppas till den rätta källan : »detta
är evinnerlig! lif, att känna dig allena sannan Gud, och den du sändt
hafver, Jesus Christt.isb
För mig, för den "enfaldiga, är det eukell, att vi små, inskränkta
ändliga varelser ej kunna uppfatta bela den Store, Oändlige, Evige i
all hans tillbedjansvärda härlighet. Stoftmasken kan ej uthärda hela
glansen af hans härlighet. Men derför har han ock förbarmat sig
öfver sina svaga barn. Han älskar oss. Han har stigit ned till oss,
har blifvit menniska; — vi kunna fatta honom, vi kunna ej allenast"
veta mycket om honom, vi känna honom, han vill bo hos dem, som
en ödmjuk ande hafva. Obegripliga nåd! Han vill draga oss alla
till sig, han som är vägen, sanningen och lifvet.
»Den naturliga menniskan begriper intet af hvad Guds Ande
tillhörer, det är henne en galenskap», säger apostelen. Hvem har ej
någon tid varit denna jordiskt sinnade menniska? Hur underbart var
det ej, då det dagades i själen och morgonstjernan uppgick, dä Guds
ande sväfvade öfver den nya skapelsen! I frågen, om vi kunna veta
något om Gud! Ja, såsom den blinde mannen. »Ett vet jag, jag var
blind, och ser mi.»
Man kan hafva hört mycket 0111 honom, hört rygtet om stora
gerningar, och dock icke känna honom. Jag kan ju hafva kunskap om
en menniska, jag kan veta mycket om hennes lefnad, men frågas: »känner
du henne»? så måste jag oaktadt, all denna kunskap svara nej till dess
jag gjort hennes personliga bekantskap. Jag har sett enkla, obildade
menniskor med liten kunskap, och likvisst visste de något så säkert, så utan
allt tvifvel. Ännu mer, de kände Herren, och denna innerliga personliga,
ödmjukt glada bekantskap, denna erfarenhet af hans närhet, gaf ett ljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
